I slutet av mars spelade Sverige sin första och hittills enda hemmalandskamp efter att ha vunnit VM-brons i fjol. Det var mot Kanada . En landskamp som Sveriges nationalarena – Gamla Ullevi – valde att tacka nej till och den fick förläggas till Malmö – dock inte huvudarenan Swedbank Stadion utan gamla Malmö stadion.
– Tyvärr kom frågan för sent, herrarnas allsvenska program var redan spikat. Vi har 17 allsvenska matcher på sju veckor och det fanns en risk att gräset inte skulle hålla, sade Jonas Georgsson, arenachef på Gamla Ullevi i en intervju med Göteborgs-Posten.
Trenationsturneringen som det blev klart med i veckan ska spelas i Halmstad (Örjans vall) och Göteborg – på Rambergsvallen. På Gamla Ullevi ska istället stå en storbildsskärm som ska sända herrlandslagets matcher under fotbolls-EM.
Inte ens ett VM-brons verkar alltså ha höjt statusen på damlandslaget som åter får finna sig i att spela på en annan än ”sin” nationalarena. Det är fler än spelarna i damlandslaget som börjar undra över om ordet nationalarena bara är en snygg titel som är bra att visa upp samtidigt som meningen med själva ordet inte tas på särskilt stort allvar.
Jag är medveten om att arrangemang bokas in långt i förväg och att det mycket väl kan vara så enkelt att någon annan hunnit före. Men för att ordet nationalarena överhuvudtaget skall ha någon betydelse borde man vål åtminstone se till att ha ett par datum varje år där damlandskamper finns inplanerade och det är väl en sak för Gamla Ullevi och Svenska Fotbollförbundet att avtala om.
