De 1.265 som befolkade damlandlagets nationalarena Gamla Ullevi hade inte mycket att glädja sig åt första halvlek. Sveriges damlandslag spelade lamt, långsamt och med dålig precision.
Genomgående i årets landskamper har varit framför allt det defensiva agerandet på fasta situationer. Det har nötts på träningar men typiskt nog tog Holland ledningen efter en hörna. Bollen gick ut till Sylvia Smitt som lyfte in den till omarkerade Anouk Hoogendijk. Nicken var stenhård och Hedvig Lindahl i målet kan inte lastas för det. Det hände efter 35 minuter.
Det var chansfattigt åt båda håll. Sveriges enda men riktigt bra målchans hade Lotta Schelin men Angela Christ i Holland mål räddade. Hon hade betydligt mindre att göra än Sarivan Veenendaal som stod i andra.
Sverige bytte endast utespelare i andra halvlek.
Man har sett grövre förseelser som passerat i straffområdet än när Anouk Hoogendijk fällde Caroline Seger. Lotta Schelin omvandlade straffen till 1-1 efter bara 6 minuter in på andra halvlek. Målet gav energi åt laget och det började hända litet mer. Kosovare Asllani klev fram och hade ett bra avslut på Sofia Jakobssons inlägg, Sarivan Veenendaal räddade både den gången och när ”Kosse” fick en ny chans på Caroline Segers djupledspass.
Tredje gången gillt blev det 2-1 efter att Lotta Schelin också hjälpt till att dra isär Hollands backlinje och ”Kosse” fick en meters försprång mot jagande Daphne Koster.
Hollands Manon Melis hade bara ett riktigt genombrott men då hann Sara Thunebro upp och bröt.
Sverige bytte innerbackpar i mitten av andra halvlek. Linda Sembrandt och Emma Berglund fick lämna plats åt det äldre Stina Segerström – Sara Larsson, de som missade OS och fick göra come-back i Thomas Dennerbys avskedsmatch.
Avskeds- eller avvecklingsmatch? Landskampen kändes på förhand onödig med tanke på vad som komma skall med Pia Sundhage som ska ta ut sitt landslag. Var det kanske därför det kom det minsta antalet åskådare sedan Gamla Ullevi blev damlandslagets nationalarena.