Sofia Jakobssons nya proffsliv kan börja

Sofia Jakobsson på språng: Foto: Fredrik Hasselgren

Ni har mest troligt redan läst massor om Jakobssons sista tid i Ryssland, det var jobbigt, struligt och snudd på oseriöst. Ni har länge vetat om att hon ville lämna Rossijanka och ni har koll på att hennes nästa klubb är Chelsea. Men vet ni vilket nummer Jakobsson kommer att bära i sin nya klubb och har ni koll på hur den ryska klubben förlängde hennes kontrakt utan hennes medgivande, att de bröt löften de givit henne och att hennes övergångssumma varierade utifrån vilken klubb som ville köpa henne?

Vi träffas i korridorerna vid Friends Arena. Här har landslaget just gjort sin första träning någonsin. Om du andas in genom näsan kan du känna gräslukten. Sofia Jakobsson har redan varit inne i omklädningsrummet efter träningen, men damlandslagets nya presschef Thomas Björn drog ut henne igen efter att vi frågat efter en intervju. Men Jakobsson är på glatt humör och hon berättar gärna om Chelsea och Rossijanka.
– Det känns jättekul, det är spännande. Det känns som att ligan är på väg framåt, det är kul med Liverpool som satsar och Arsenal är bra, säger Jakobsson och lovar sedan att hålla koll på de engelska landslagsspelarna om Sundhage vill det.

Så. Nu du läser denna artikel är Jakobsson på plats i sin nya klubb och lär känna lagkamraterna hon kommer att spendera sitt kommande fotbollsår med. Kontraktet sträcker sig säsongen ut och Jakobsson känner att hon var tvungen att byta klubb för att ge sig själv en bra chans inför EM på hemmaplan. Då undrar vi alla – vad var det som hände i Ryssland? Hur kunde Jakobsson förlänga sitt kontrakt strax efter OS förra året och bara ett halvår senare vara så pass missnöjd att hon berättade att hon ville byta klubb i media? Well, faktum är att Jakobsson inte förlängde sitt kontrakt, det förlängde klubben automatiskt – trots att klubben lovat henne att hon skulle få lämna om tränaren Farid Benstiti drog vidare.
– Nej alltså, vi hade pratat innan om att blir Farid kvar så stannar jag, men åker han då vill jag inte vara kvar, för jag trivdes så bra med honom. Jag hade 1+1-kontrakt, och klubben lovade att går Farid så får du också gå. Men då gick han och sen fick jag ett brev hem där det stod att mitt kontrakt var förlängt till 2014, berättar Jakobsson och fortsätter sedan:
– Jag hade också varit tydlig med att om många av de brasilianska spelarna går så vill jag också gå, för då kändes det som att satsningen de hade under första året som tog slut.

Jakobsson tittar ned på sina fotbollsskor och tittar sedan upp igen. Av den blyga norrländskan jag intervjuade inför U20-EM 2009 finns inga spår kvar. Den hemmakära Jakobsson har kastat sig ut i världen, utan skyddsnät och lärt sig att flyga. Och även om tiden i Ryssland bitvis var tuff säger hon – med eftertryck – att hon inte ångrar sig, hon har lärt sig något av detta och tycker att det är en bra lärdom att ta med sig in i framtiden. Men visst märks det att Jakobsson är en aning besviken på Rossijanka för hur de hanterade hennes fall.
– Vi hade ändå kommit överrens, men jag får skylla mig själv lite som inte hade något skriftligt. Nu har jag lärt mig det, men samtidigt – vi hade ändå kommit överrens om en sak. Det kändes ändå lite tråkigt, säger hon.
I nästa andetag berättar Jakobsson dock att hon trivdes bra i klubben under det första året och att hon inte känner något agg mot sin första utlandsklubb:
– Jag har verkligen ingenting emot klubben utan trivdes jättebra under mitt första år. Men jag kände att när så många spelare gick och vi fick en ny tränare och allt så… Jag tror inte på en satsning där man byter tränare och spelare hela tiden. Träningarna blev sämre, det var inte lika seriöst…

Det snackades länge och väl om vart Jakobsson kunde tänkas gå när det blev känt att hon ville lämna Ryssland. På tapeten fanns Paris Saint-Germain, en storsatsande klubb i Frankrike dit Kosovare Asllani gick under hösten. I den klubben finns även hennes gamla tränare från första året i Ryssland, Farid Benstiti. Det har även ryktats om att svenska klubbar ryckt i den snabba anfallaren.
– Det var en svår situation, jag hade ett par klubbar från Sverige som var intresserade men blev svårt för klubbarna i Sverige för att jag behövde köpas loss.

Hur mycket det hade kostat att köpa loss Jakobsson? Well, det varierar.
– Jag tror att det hade varit olika beroende på vilken klubb det hade varit. Farid och PSG var intresserade men jag tror att det hade varit svårt för dem att köpa loss mig eftersom de kom i en liten tvist, berättar Jakobsson som ändock är tacksam över att Rossijanka släppte henne förhållandvis billigt till Chelsea. Några summor får vi dock inte höra.

Jakobsson vet ännu inte vad som väntar när hon kommer till London och Chelsea. Men hon nämner att det är skönt att några isländskor också joinar klubben, hon har nämligen hört att de pratar svenska – något som kan underlätta till en början. I Chelsea kommer Jakobsson att bära samma tröjnummer som en stundom hyllad, stundom ifrågasatt spanjor, Fernando Torres. Att dela nummer med Torres var dock inget som blev avgörande när hon valde siffra i Chelsea.
– Jag fick välja, så jag får nummer 9, som jag hade i Umeå och har haft i många klubbar. Jag vet inte varför men jag har haft den siffran ända sen jag var liten, säger Jakobsson innan hon går iväg. Redo för nya äventyr, denna gång i den engelska klubben Chesea.