– Kul att hoppa in och härligt att göra mål. Jag sade i omklädningsrummet att jag skulle göra mål i VM, sade hon.
Sembrant blev alltså sanningssägare. Så mycket mer positivt hade hon inte att säga i den mixade zonen.
Målet kom dock först i hennes 30 minuter långa inhopp. Lina Nilsson var på offensiv upptäcktsfärd, bröt in från kanten. Där fanns ytan som Sverige sökte men nästan aldrig nådde, bollen letade sig fram till Sembrant som nätade med låret.
Ett snyggt, men ack så sällsynt anfall från Sverige efter paus. Linda Sembrant fick snart nog ägna sig åt försvarsuppgifter, på mittfältet till att börja, sedan som mittback när Nilla Fischer tröttnat betänkligt i matchen.
Sverige fick ett helt nytt mittlås i slutet, Sembrant och Amanda Ilestedt kamperade ihop, men det hjälpte inte.
Nigeria kände vittring med sina egna fans och dessutom större delen av den neutrala (läs: amerikanska) publiken i ryggen.
Linda Sembrant gick från matchvinnare till misströstan, var en av dem som inte lyckades hålla linjen och Nigeria kvitterade efter 86 minuter genom Francisca Ordega.
Vad tänker du vid 3-3?
– Ja, de orden, log Sembrant snett. Det var surt när målet kommer. Vi ska kunna hålla ledningen hela vägen in i mål, men de är snabba på att ta sina målchanser, skapar och hotar.
Att hänga upp hela poängförlusten på ett enskilt misstag känns trots allt väldigt fel, samspelet bakåt föreföll kapsejsat redan när Asisat Oshoala rundade Lina Nilsson på kanten tidigt i matchen. Emma Berglund försökte ge understöd, samarbetet mellan mittbackarna flöt fint före paus. Men passningarna skar ändå igenom flera gånger och
för många dyrbara bolltapp, för lite tid med boll för att lugna ner spelet blev kostsamt till slut.
– Vi fick inte igång vårt spel idag, från försvarare till mittfält till anfall knackar det inte, sade Sofia Jakobsson.