– Det fanns inte någon chans att jag skulle kunna fortsätta, sade hon om sitt eget öde.
Den svenska utdelningen gladde mer.
– Vi avslutar året som gruppetta, otroligt skönt att slå ett så bra lag.
Tre raka segrar räcker gott när EM-kvalet pausar över vintern för svensk del. Nästa gång poäng delas ut är OS-kvalet i mars, några besked gav också det tredje 4-3-3-testet. Mot kapabelt motstånd gällde koncentration på att hålla rent på egen planhalva.
– Danmark är ett passningsskickligt lag, grejen är att känna att man kontrollerar spelet trots att vi inte har boll, sade Pia Sundhage som lät det nya systemet poppa upp för en månad sedan.
– Alla var tjuriga efter VM. Vi vill ta revansch, det hade inte varit så bra att spela på ett liknande sätt. Vi behövde en tillräckligt stor förändring.
På Gamla Ullevi prövades publikens tålamod en stund. Tempo, rörelse men också märkliga rensningar fick gro på konstgräset de första minuterna.
Jessica Samuelsson som var till sin fördel i duellerna och stängde i sin position, var inte vän med bollen och skickade den i farlig bana till dansk hörna. En misslyckad undannick gav gästerna ett skottförsök.
Danmark hade också svårt att få bort bollen, Caroline Seger var nära och borde varit ännu närmre i en giftig kontringssituation.
Omställningarna var det bästa vapnet, i en av många maxlöpningar tvingade Olivia Schough fram en reflexräddning från Stina Lykke Petersen.
Caroline Seger låg bra till i sin mittfältsroll, serverade snygga passningar i öppna ytor. Passningsprocenten innan Seger fick tag i bollen var lägre, Sverige var omständligt och alltför avvaktande i att sätta upp spelet.
Med efterfrågad fart under fötterna och löpningar längre fram borde längre uppspel lönat sig, det var mindre av den varan på bekostnad av kortpassningar till felvända offensivspelare före paus.
Danmarks speluppbyggnad lyckades få till snabbheten och få touch några gånger. Högerbacken Theresa Nielsen var bollsäker oaktat vem hon mötte. Pernille Harder forcerade, trots nära bevakning var det kreatörens framstötar som låg bakom vad bortalaget gjorde bäst.
Sverige fick bättre och bättre koll på Harder och spelvändningarna hängde med efter paus.
Färre chanser, tills Jessica Samuelsson bröt ett danskt anfall. Petra Larsson gav målet Eskilstunatouch i samarbete med Olivia Schough som sköt fram med raska steg. Caroline Seger fick ta emot passningen snett inåt bakåt..
– Vi har tränat på att ta bollen ner till kortlinjen, det var bara att löpa på och hoppas att hon skulle släppa bollen, sade Seger.
Strålande förarbete och liten revansch för Seger. Samtidigt med 1-0 fick hon dock en törn och klev av kort därefter, med en stark insats i benen.
– Det drog till i vaden. Med den erfarenhet man har är det aldrig positivt. Det fanns inte någon chans att jag skulle kunna fortsätta.
Mittfältet fick fortsätta med en ivrigt jagande och hemjobbande Emilia Appelqvist och klarade uppgiften fortsatt bra. Danmark stötte på patrull centralt och bytte in Johanna Rasmussens inläggsfot för att bedriva mer av spelet från flankerna.
Nästa namn in var betydligt mer ovant i A-landslag. Stina Blackstenius fick tolv minuter med den blågula elvan, försökte råda bot på det möjligt omedvetna faktum att Sverige hade backat ner en smula.
Danmark var snubblande nära i slutskedet, Louise Kristiansen hade måhända behövt vara mer varm i kläderna när hon tryckte ett avslut utanför ramen halvminuten efter sitt inhopp. Viss oreda präglade stopptiden, Hedvig Lindahl var säkerheten själv också på Pernille Harders frispark. Pia Sundhage önskade lite mer lugn generellt under 90 minuter.
– Det vi behöver förbättra är spelet så att vi kan behålla boll och få lite längre anfall. Det kommer att trötta ut motståndaren, sade hon.
