Pia Sundhages kommentarer i New York Times (läs separat artikel) kring sina tidigare landslagsspelare tog sina minuter att reda ut. En intervju i april, stora rubriker mellan matcherna i VM i juni men Sundhage gav avväpnade svar inför övervägande amerikansk media.
Carli Lloyd var spelaren som gett USA två OS-guld att glädjas över, Abby Wambach en favorit och Hope Solo världens bästa målvakt och dessutom ”a piece of work”.
– Jag försöker svara på frågor för att berätta för folk hur fantastiskt damfotboll är, på ett sätt som ger följdfrågor. Om jag svarar på samma sätt skulle det bli tråkigt, sade Sundhage och höll kvar andan och auditoriet.
– Jag har befunnit mig kring förebilder, många säger att jag pratar för mycket. Well, whatever. Det kommer en ny dag och ny match imorgon, sade hon.
Pia Sundhage fick inte släppa artikeln och eftermälet utan en kommentar till att hon redan tänker på framtiden, efter 2016 när hennes kontrakt går ut.
– Jag är en person som ser fyra år framför mig. Jag fokuserar på vad jag kan göra under de åren, ser hur det går. Om det går bra vill jag och fotbollförbundet säkert förlänga, om det inte går bra och jag inte känner att det är roligt kommer jag att lämna.
Asllanis känningar under kontroll
Kosovare Asllani spred inledningsvis dimridåer kring sina chanser att medverka mot USA. Kramp efter tio minuter mot Nigeria i kombination med hennes redan ansträngda och bandagerade knä har fått spekulationerna att flöda fritt.
– Det som hände var en engångsföreteelse för mig, förhoppningsvis händer det aldrig igen, sade hon innan Pia Sundhage tog bladet från munnen.
– Alla är fit for fight. ”Kosse” är lite otydlig här men hon är redo att tuta och köra, sade hon och gick vidare med detaljer som legat högt på dagordningen på slutet.
– Tittar man på sista målet vi gör (3-2 mot Nigeria), 15-16 passningar innan en vänsterback passar in till en mittfältare. Det har vi visat delar av, får man spela sådan fotboll stundtals kan man springa hur mycket som helst.
– Tittar man tillbaka i tiden hur Sverige har spelat sin första match i turneringen har det varit lite si och så. Sedan får man titta på nästa, vi har Marika Domanski Lyfors som har spelat en VM-final, första matchen (2003) åkte Sverige mot USA med 3-1 i baken, sedan gick det bättre och bättre. Det har vi tagit upp, sade Pia Sundhage som vill se heltända spelare.
– Sådan fantastisk stämning som vi haft i laget, de bjuder på sig själva och pratar när det gäller taktik eller vad det är. Det gäller att vi tar med oss det på plan, det blir vårt jobb som ledare, inte bara mitt utan för Schelin och Seger att se till att vi tror på det vi kan. Vi har två chanser, står inte och faller med nästa match men det skulle vara mycket enklare och goare och ge härliga svar om det blir seger mot USA.