– Det gäller att smida medans järnet är varmt, Börjesson, säger Pia i en intervju för damfotboll.com.
– Att åka runt som jag gör nu är inget jämfört med hur det var i USA. Där är avstånden enorma för att inte tala om att det också är tidskillnader att ta hänsyn till. Där kunde det verkligen kännas snurrigt ibland. Här i Europa känns det mest som en baggis.
De senaste veckorna har Pia haft ett minst sagt fulltecknat schema. Ett par dagar i Frankrike med besök hos Lotta Schelin i Lyon och Kosovare Asllani i Paris följdes upp med en föreläsning på Gotland och någon vecka senare en tur till Tyskland och träff med bland andra Antonia Göransson i Potsdam. Väl hemma blev det besök i ”Lilla Sportspegeln” och sen morgonsoffa hos någon av kanalerna. Att blanda upp det med ett besök när ”Tipselittjejerna” befann sig på ”Corintläger” på Bosön var bara kul:
– Det är skönt att röra sig mellan ytterligheterna och att snacka inför våra allra yngsta talanger är väldigt inspirerande. Man riktigt ser hur det lyser i ögonen på dem av iver att få syssla med det gillar allra bäst, fotboll. Och det är den här passionen för fotboll som är min drivkraft och att se den hos dessa unga tjejer är helt underbart.
Du ska ut och besöka alla de som är potentiella landslagsspelare i deras egen träningsmiljö. Så de resor du gjort hittills är bara startskottet på en lång sträcka som du ska avverka framöver. Vad räknar du med att uppnå?
– När jag träffar en spelare på hennes hemmaplan och kan få en stund att prata med dem öga mot öga då bygger man en viktig relation. Samma gäller med tränarna, jag kan ställa frågor och av dem kan jag få synpunkter på saker och ting som jag kan ta med mig och värdera. Hur vi än ser på det så är jag trots allt ny på det här jobbet och jag känner inte alla tränare eller spelare. Så det här resandet, som jag i och för sig inte tycker är jobbigt, är en viktig pusselbit i byggandet av ett starkt svenskt landslag. Ska man satsa får man helt enkelt lägga ner en hel del jobb. Man får, som alla vet, ingenting gratis.
Det blåste upp en liten storm kring antalet dagar (100) som landslaget ska ligga samlat under 2013. Hur går dina tankar kring det?
– Att det kändes onödigt, för hur många fler dagar rör det sig om jämfört med 2012? Ett par tre tror jag och det ser jag inte som ett problem. Självklart vill man ha tränarna med sig i frågan för det gäller ju inte mig det här, utan något vi gör tillsammans för svensk damfotbolls bästa.
De besök du gjort i Frankrike och Tyskland har det fått dig att fundera över konkurrensen i Europa och hur Sverige står sig i den?
– Svensk damfotboll räknas som en av föregångarna som varit med sedan starten av den internationella utvecklingen. En period kallades Damallsvenskan för ”världens bästa liga” där har vi fått ta ett steg tillbaka då andra börjar närma sig och som i Tyskland kanske till med har gått om. Ta tyska Bundesliga där en match mellan toppen och botten drar 1200 personer och där ett toppmöte drar 8000 – 10 000 personer. Jämför LdB FC Malmö mot Tyresö i höstas som drog 4000, i och för sig ingen dålig siffra men i jämförelse står den sig slätt. Även i Frankrike och England börjar man satsa mer på damfotbollsligorna så det gäller även för oss här hemma att hänga med i utvecklingen som går mycket starkt framåt i flera länder runt om i Europa.
På måndagen flyger du till USA för en föreläsning?
– Den föreläsningen bestämdes när jag fortfarande var förbundskapten för USA och jag sticker bara över till New York ett par dagar och föreläser om ledarskap. På vägen hem mellanlandar jag i Frankfurt och kan se en match där och även hinna med att träffa Sara Thunebro. Därefter ska jag nog hålla mig hemma, inga långa resor i alla fall, möjligen några möten på förbundet i Stockholm, säger Pia och innan hon hastar vidare.
