– Innan matchen hade jag hört att jag kunde slå det, sen hade tänkte jag inte på det så mycket. Men det är häftigt att klara av det, om man jämför med sådana stora spelare, sade hon.
Hanna Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic var de två inte helt obekanta namnen som delade förstaplatsen med Schelin, före matchen mot Ryssland i Deventer.
Rekordträffen i dubbla avseenden, hennes 87:e landslagsmål var mer påpassligt än snyggt. In i historieböckerna nådde fullträffen efter 22 minuter oavsett.
Och samtidigt var stjärnanfallarens måltorka över. Antalet landskamper utan mål, åtta stycken i det här fallet blir närmast ett diskussionsämne som driver sig själv.
Om men inte med huvudpersonen själv, Schelin har andra målbilder än de som handlar om eget målgörande.
– Jag har valt att inte lägga fokus på det, jag är anfallare och måldiskussionen har pågått i alla år. Om jag ser till mina landskamper har jag inte varit missnöjd, säger hon.
– Laget behöver mig och jag behöver laget.
Lite utanför mittfårans synfält har hon lagt till ett stort defensivt inslag på jobbet som hårt arbetande forward.
– Jag fattar grejen, det är okej att folk diskuterar det. Men när det gäller att ta sig framåt och jobba varje dag med gruppen finns det inte utrymme för mig att gräva ner mig för att inte jag gör mål, säger hon.
I andra halvlek återvände Schelin till en gammal position som högerytter, ovant men inte omöjligt att komma till tals med.
– Det var i stort sett OS senast, men det är kul att få vara med lite mer i uppbyggnaden av spelet och få andra sorts ytor. Ibland går det lite för fort och man får inte vara med i slutfasen av anfallet heller men det känns helt okej. Man behöver väl bli varm i skorna, log hon och sade sedan precis vad hon tänkte om rekord, mål och resultat.
– Att göra mål få vara med och bidra är gött alla dagar i veckan men tre poäng var det viktigaste.