– Inga känningar efter genrepet, jag har varit med på många träningar, lyder lägesrapporten två dagar före Nigeriamatchen.
Dahlkvist som blev en av karaktärsspelarna i Tyskland 2011 har haft en sämre ingång till världsmästerskapet som snart är här.
Höftproblem med en muskelskada har gett mittfältaren minimal matchträning. Senaste 90-minutersinsatsen gjorde hon i Algarve Cup, dagarna före VM-resan gjorde hon sin andra start för klubblaget KIF Örebro.
– Då ville jag bara känna på matchtempo, gick inte helt hundra, säger Dahlkvist som sken upp mer efter en halvlek i ösregn mot Nederländerna.
– l landskampen kände jag att jag kunde gå för fullt. Det var viktigt att få med sig innan det börjar, hade jag fått för Pia hade jag velat spela 90 minuter. Det kändes bra för hjärtat och benen.
Det blev iallafall ett omtag på det centrala samarbetet med Caroline Seger som också fanns på internationell nivå i fjor.
– Vi har ju inte spelat varje träning men i och med Tyresö har vi ju spelat ihop tidigare. Det är enkelt ihop med henne.
Skadekänningarna har sålunda lättat sedan Dahlkvist tog sig till Kanada.
Den värsta pärsen var snarare att vänta på biljetten och bli en i VM-truppen.
– Jag var jätteorolig, inte alls säker på att de ville ta med mig med tanke på att jag inte hade spelat och tränat för fullt.
”Chansningen” som lagledningen tog verkar ha gått hem. Lisa Dahlkvist ser ut att ha bytt ut tuffa skadekänningar mot ljuva mästerskapskänslor.
– Jag tänker tillbaka, njuter lite av vad jag gjorde senast och försöker ta fram känslan från då. Jag vet att jag måste göra om det igen.
Vinnarskalle och slitgöra kan bli en fungerande kombination, precis som fyra för år sedan.
– Jag har rutinen, har varit med i många mästerskap och har också en stor arbetskapacitet, säger hon till sist.
Text: Fredrik Hasselgren
Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
