Snarare tvärtom, för hon är på tårna, landslagsmålvakten Hedvig Lindahl. Kanske på väg mot en av sina bästa säsonger någonsin. Lugnet och jämnheten som hon eftersökt finns där.
– Man lär sig så länge man lever och jag är väl inne i en mycket jämn fas som målvakt just nu. Känner mig tryggare och en del beror väl på att jag haft mycket att göra i mål och har utsatts för många prövningar helt enkelt.
Senast mot FC Rosengård agerade du rena väggen. Vad gör en sådan insats för självförtroendet?
– Det betyder förstås mycket för att hålla en så hög nivå, men man ska också veta att det är ens dagsform som avgör. Tycker själv dock att jag har höjt min lägstanivå betydligt i år och jag känner mig mer lugn i mål än tidigare.
Duell i luftrummet
Dina många landskamper har inneburit många olika möten mot lag och fotbollsprofiler. Är det något speciellt möte som du vill dela med dig av?
– Mycket har flutit ihop till en grå massa, tyvärr. Men ett par matcher finns alltid på näthinnan, som semifinalen mot Japan i VM 2011, där vi tog ledningen men Japan vände och vann sen hela turneringen. Inget man glömmer direkt. Längre tillbaka finns det ögonblick där jag skulle ta fighten i luften med USA:s Abby Wambach. Ingen lätt uppgift för hon är så otroligt skicklig på att tajma sina löpningar, att hoppa högt och i rätt ögonblick. Ska man lyckas mot henne måste man vara skicklig och jag minns hur stolt jag blev när jag lyckades avstyra hennes attacker ett par gånger. Den känslan av att våga och lyckas gör att man utvecklas ytterligare förstås.
Svidande förlust och uppsträckning
I somras fick ni en läxa av England som under ny ledning besegrade Sverige och det med mersmak. En av ledarna uttryckte sig att England var närmare 5-0 än Sverige var 4-1. Ni fick er en läxa helt enkelt och frågan är om ni spelare fick ut något av den?
– Det tycker jag absolut. Vi mötte ett heltaggat England under ledning av en ny förbundskapten och vi blev tagna på sängen helt enkelt av deras snabba spel. Att vi inte höll måttet är helt klart, vad det beror på är en sak och det var just det vi snackade om senare. En diskussion som blev mycket bra, det var högt i tak och jag tror ärligt att vi har lärt oss mycket av denna händelse.
Sen kom matchen mot Polen och en ny händelse, ett uttalande av Kosovare Asllani som nådde ut i tidningarna och skapade stora rubriker. Hur påverkar en sådan grej de spelare som inte är inblandade i själva ordväxlingen?
– Jag kan bara svara för mig själv och för mig betyder det inget alls. Man får göra fel, det kan hända alla. Det viktiga är att det är utagerat och precis som i England så har vi snackat igenom det här, så det känns lugnt.
Viktiga avslutningsmatcher
Sverige har två superviktiga matcher kvar, vinst i båda och ni är klara för VM i Kanada. Ni har inte råd med ett nytt bottennapp mot Bosnien/Herzegovina, borta vann ni ”bara” med 1-0 och hade förtvivlat svårt att omsätta era chanser i fler mål. Poängtapp i Göteborg får inte ske för då blir det skarpt läge mot Skottland i den sista och avgörande gruppspelsmatchen. Hur är känslan, Hedvig?
– Vi är helt på det klara med vad som står på spel men för den sakens skull blir det inte någon lättare match mot Bosnien/Herzegovina. Dom kommer, precis som sist, att ligga med ett mycket lågt försvarsspel och det gäller för oss att lirka fram och vara effektiva i avsluten. Självklart vill vi vinna matchen. Att sen möta Skottland på hemmaplan i en avgörande match känns oerhört inspirerande, jag hoppas på stor uppslutning av folk på läktarna och att vi vinner och tar oss till VM, för det är mitt stora mål just nu, avslutar Hedvig och vi konstaterar att om målet uppnås kommer hon att göra sitt 10:de raka stora mästerskap. Det första spelade hon redan 2003 då Sverige vann VM-silver i USA: