Inför CL-finalen på torsdagen har damfotboll.com pratat med spelarna Lena Goeßling och Alexandra Popp samt tränaren Ralf Kellermann. Vi pratade om förra årets final, om Tyresö och om hur det är att vara chef för en grupp av 20 eller fler unga kvinnor.
Alexandra Popp hade en nyckelroll i fjolårets final mot Olympique Lyonnais. Tränaren Ralf Kellermann lät henne spela som vänsterback mot blixtsnabba Elodie Thomis och Popp vann de flesta dueller mot fransyskan.
Vad minns du av finalen i fjol?
– Naturligtvis minns jag finalen mycket väl. Det var en av höjdpunkterna i min karriär. Vi visade en stark prestation som lag och atmosfären i arenan var underbar. Det var en stor upplevelse att spela Stamford Bridge, det var alldeles fantastiskt, säger Alexandra Popp.
Popp gick faktiskt skadad in i matchen. Hon hade en ledbandsskada.
– Det stämmer, säger hon.
– Det var ytterst tveksamt om jag överhuvudtaget kunde spela och sedan berättade tränaren att jag skulle spela på vänstersidan i backlinjen mot Elodie Thomis som vanligtvis kommer just där. Jag hade dock spelat mot henne tidigare i en semifinal med mitt gamla lag FCR Duisburg. Det var viktigt att jag kunde visa henne i de första en mot en-situationerna var skåpet skulle stå just den kvällen. Jag tycker att jag löste min uppgift ganska bra, trots att hon sprang iväg vid ett par tillfällen eftersom hon är så otrolig snabbfotad.
Nu blir det Tyresö FF i finalen. Har du sett dem spela och vad vet du om laget?
– Jag har inte sett Tyresö spela, säger Alexandra Popp.
– Men om man vet att spelare som Marta, Vero Boquete och Caroline Seger, även Christen Press, spelar för dem, då säger det en hel del och det visar också att det är mycket individuell klass i deras lag.
I de svenska medierna har Wolfsburg utsetts som favorit i torsdagens final. Lena Goeßling, håller du med att ni bär favoritskapet?
– Vi vann vunnit fjolårets final och med det i åtanke kan jag förstå att det finns folk som säger att vi är favoriter. Å andra sidan har Tyresö ett lag med många landslagsspelare och personligen tror jag att det inte finns en favorit i finalen. Det blir en jämn match. Jag vet inte så mycket om deras lag, man känner igen spelarnamnen. Men när det gäller styrkor eller svagheter så vet jag att våra ledare kommer att berätta en del om det när det är dags. Jag har pratat lite med Anja Mittag om Tyresö, eftersom hon spelar i Sverige.
Tror du att de finansiella problemen som Tyresö har, spelar en roll?
– Att klubben verkar ha ekonomiska problem, det vet jag, men det är ingenting som har något inflytande på oss, säger Lena.
– Det kvittar när vi förbereder oss inför matchen. Vi förbereder oss inför en Champions-League-final och det är allt det handlar om.
De senaste veckorna har Wolfsburg drabbats av en hel del skador. Hur ser det ut inför torsdagen, frågade vi tränaren Ralf Kellermann?
– Lina Magull, Maren Tetzlaff och Zsanett Jakabfi kan definitivt inte spela finalen. Även Josephine Henning är inget alternativ. När det gäller Nadine Keßler, så gör vi allt för att få henne klar för spel. Alexandra Popp och Viola Odebrecht har börjat träna för fullt igen, de kommer nog att vara tillgängliga.
Ni fick spela tuffa och heta matcher även i Bundesliga medan Tyresö har vilat sina bästa spelare en hel del. Blir det en fördel för Tyresö?
– Vi vet om den stora kvalitén hos dessa spelare och vi förbereder oss enligt det. För oss spelar det därför ingen roll om de är utvilade eller inte.
Ralf Kellermann, du har varit cheftränare i Wolfsburg sedan 2008 och varit med hela vägen från ett mittenlag i Bundesliga till Europatoppen. Var det planerat från början och hur har du upplevt de senaste sex åren?
– Att föra laget framåt i utvecklingen var någonting som ingick i det projekt som vi startade för några år sedan. Vi ville och vill etablera VfL som ett av de bästa tre lagen i Tyskland. Och förstås skulle vi någon gång även vinna en titel. Att det blev en trippel i fjol överträffade förstås alla våra förväntningar. Att se att laget blir bättre och bättre hela tiden och att varenda spelare gör allt för att individuellt bli bättre är för mig personligen en härlig framgång.
Till sist, hur lätt eller svår är det att vara chef för 20 och fler unga kvinnor?
– Jag gillar verkligen den här uppgiften. I träningen måste jag snarare bromsa spelarna än att motivera dem. Deras inställning är fantastisk. Det viktigaste i jobbet är kommunikationen.
