Jonelle Filignos 1-0 var riktigt snyggt. Hon klappade till direkt på en hörna ifrån höger som slogs snett utåt i straffområdet. Vilken drömträff hon fick! Då noterades det 12 minuter på klockan och dittills hade Storbritannien sett rätt blek ut jämfört med övriga matcher de spelat så lång i OS.
Lagets stora härförare, Kelly Smith satt på bänken, kanske var det avgörande.
Rutinerade Jill Scott och Kim Little jobbade hårt och manade hela tiden på sitt lag men det var inte mycket som föll på plats denna kväll.
Karen Carney hade en bra nick på ett inlägg levererat av Alex Scott från höger. Bra träff räckte inte då bollen gick utanför och Storbritannien fick börja om.
Ska man vara riktigt kritisk var det nog det enda anfallet som andades målchans ifrån Storbritannien i den halvleken.
I den 25:e minuten snirklade sig Desiree Scott fram emot Storbritanniens straffområde, Kim Little hann upp men stoppade Scott med ojyssta medel och domare blåste frispark.
Det såg ut som ett bra läge och två frisparksskyttar ställde upp. Sophie Schmidt för att ta skott med vänstern och Christine Sinclair med högern. Det blev Sinclair som gick på skott och hon hittade en lucka när muren delades och sen dök bollen perfekt ner i målvaktens vänstra hörn och 2-0 var ett faktum.
Det resultatet stod sig matchen ut och lite förvånat kan man konstatera att det inte hände mycket i andra halvlek ifrån Storbritanniens håll. Inte ens när Kanada började backa hem för att slå vakt om segern fick man utdelning. Mot slutet ökade man förstås trycket men inte ens då var man egentligen riktigt i närheten av en rejäl målchans.
Snöpligt för Storbritannien som spelat bra i gruppspelet och förstås var stora hemmafavoriter. Men de får böja sig mot Kanada som visade bäst form för dagen och spelade med stort hjärta hela matchen.
Förutom Kanadas målskyttar förtjänar fler att framhållas men jag stannar vid att konstatera att målvakten Erin McLeod, som varvat insatserna i tidgare matcher, spelade respektingivande matchen igenom och så höll hon också nollan.