Vi backar bandet och tar en titt på historiens vingslag. Före Algarve Cup fanns turneringen Cyprus Cup. Det var oroligheter ett år som gjorde att försäsongsturneringen flyttade till Portugal och det dröjde många år innan Cyprus cup återuppstod och idag spelas samtidigt med Algarve Cup. Till båda återkommer årligen cirka 12 landslag från världen över.
Portugisen Antonio Simoes, tidigare professionell fotbollsspelare i Benfica som efter den karriären startade fotbollsakademier i USA, födde också tankarna på det som skulle komma att kallas Algarve Cup. Efter åren i USA flyttade han hem till Portugal med fru och fotbollsspelande dotter och tankarna på att starta en turnering som på sikt kunde ligga till grund för utvecklingen av portugisisk damfotboll blev verklighet tillsammans de damfotbollsansvariga i Danmark, Sverige och Norge där utvecklingen nått längst i Europa.
Bengt Simonson, Sveriges förbundskapten minns:
– Vi var några stycken som åkte till Portugal för att inspektera hotell och arenor. Vi kom tidigt överens om att det skulle vara bra att spela på flera orter för att sprida damfotbollen i landet och på den vägen är det. Med åren utvecklades Algarve Cup och idag har också den portugisiska damfotbollen fått ett uppsving. Mycket beror nog på att man från förbundshåll inte kunnat undgå att se hur mycket andra länder satsar och hur stor damfotbollen blivit världen över.
Fotbollförbundet storsatsade
Om du tar dig tillbaka i tankarna till 1995. Visst var det ett galet år om man ser till att mästerskapen så att säga gick i varandra.?
– Det har du rätt i. Mycket hände det året. Vi spelade VM på hemmaplan och samma vår avslutades EM med semifinal och final. Numera ligger alla turneringarna rätt pulserade om man får använda uttrycket. EM och VM vart fjärde år och så OS däremellan. För landslagets del innebar det ett år med rekord i antal samlingsdagar, jag tror vi var uppe i en 75-80 dagar. Vi började i slutet av februari med semifinal i EM borta mot Norge i Kristiansand (inomhusarena) där fick vi stryk med 4-3. Två veckor senare spelade vi returen i Jönköping även den inomhus. Där vände vi och vann med 4-1 efter att Lena Videkull (inbytt i 46 minuten) levererat ett äkta hat-trick. Efter någon vecka på hemmaplan åkte vi till Algarve Cup och jag bara minns att vi var i en fasligt fin form, vi gick till final och där mötte vi Danmark och spelade oavgjort men vann efter förlängning. Bara någon vecka senare skulle vi spela EM-final mot Tyskland i Kaiserslautern och med den i sikte hade vi fått möjlighet att stanna kvar på Algarvekusten för att ladda upp. Tyvärr blev det förlust med 3-2 men som sagt vi var i ruskigt bra form hela den våren., berättar Bengt.
Det var inte bara landslaget som fick extra resurser utan hela damfotbollen och det märktes på flera plan. Bland annat infördes att de damallsvenska tränarna var med under Algarve Cup för att ni gemensamt skulle forma svensk damfotbolls utveckling. Hur betydelsefullt skulle du säga att det var för hur det ser ut nu?
– Svenska Fotbollförbundet gjorde en mångmiljonsatsning då, och den har utan tvekan haft en oerhört stor betydelse för damfotbollens utveckling i Sverige både i ett nationellt och internationellt perspektiv. Tränarna fick fortbildning och inte minst en chans att se internationell fotboll på plats. Då var det inte många av tränarna som hade någon större koll på var övriga länder stod i konkurrensen. Det gjordes många videoanalyser och många fick upp ögonen på hur fort utvecklingen gick i ett internationellt perspektiv. Ett annat syfte var att få tag i spretigheten inom svensk elitfotboll på damsidan, vi ville bli eniga och jobba mot gemensamt uppsatta mål. Det som startades där har definitivt bidragit till att svensk fotboll har hängt med i toppen av internationell fotboll så här länge.
Fotbollsfunderingar
Eftersom vi träffas då och då på någon arena så vet jag att du ännu har full koll på i alla fall damlandslaget. Vad tror du om svensk fotbolls framtid?
– I somras såg jag nog 12 matcher på plats under EM. Det är oerhört fascinerande att se hur fotbollen utvecklas. Danmark imponerar fortfarande med sitt härliga spel och att se Norge på väg tillbaka i toppen med Even Pellerud i spetsen är intressant. Sverige lever mycket på sin fysik, taktik och sin rutin men spelet känns en aning oförändrat genom åren. Jag tror dock att nuvarande förbundskapten Pia Sundhage, som förresten var med och vann Algarve Cup 1995, har full koll på detta och att man fram till VM 2015 har lyckats slipa detaljerna så mycket att Sverige fortfarande kan vara med och slåss om medaljerna. Åtminstone hoppas jag det, säger Bengt avslutningsvis.