Sex raka titlar, mer än två decennier hann gå utan att någon slog ut Tyskland ur turneringen. En flyttad match, danska kombinationer och ett lag med frågetecken under sin nya förbundskapten Steffi Jones var ingredienser när det till slut hände med en rejäl skräll.
Den stora kvartsfinaldagen med tre matcher började med en överraskning i Rotterdam där regnet torkat upp och tillät spel vid lunchtid.
Tyskland fick en drömstart, Danmark motsvarande mardröm när Stina Lykke Petersen sjabblade med ett långskott, kom fel med handen och fick bollen bakom sig och i nät.
Danmark kom igen efter paus när Stine Larsen fortsatte framåt medan två motståndare väntade på att domaren skulle blåsa frispark efter markering från linjekollegan.
Larsen fick mycket yta på högerkanten, Nadia Nadim nådde högst i luften till 1-1 efter 49 minuter.
Då försvann det sista unset stabilitet i det tyska försvaret, favoriten hade förvisso frilägen men Danmark kontrade farligt.
Sju minuter från slutet kom avgörandet, en crossboll av Fredrikke Thøgersen och Theresa Nielsen nickade de rödvita till semifinal.
Österrike och Spanien gick in i förlängningen mållösa, det andra 0-0-resultatet till full tid i turneringen. Efter en påfrestande, chansfattig tillställning med för mycket av det spanska tålamodet och sidledsspelet medan Österrike bidade sin tid.
När straffarna oundvikligt kom in som skiljemetod gör alla inblandade österrikiska spelare sitt och mer därtill. För Spanien började sprickorna synas när Silvia Meseguer blev blockerad av målvakten Manuela Zinsberger i den tredje omgången. Helt utan nerver drog Viktoria Pinther (inbytt i förlängningen) sin straff till 4-2. Återstod bara för Sarah Puntigam att avsluta perfekt och ta debutanten vidare till semi.
England och Frankrike började med den bästa sortens slutspelsfotboll, två kreativa lag som ville framåt och hade täckning för sina satsningar.
I England hade blåslampan Lucy Bronze några fina försök till genombrott, Frankrike hade Camille Abily som oroade på fasta situationer.
Den senare delen, fram till 0-0 i paus var mer taktik med stängda anfallsvägar och upptagna nyckelytor, tendenser till att Frankrike och Amandine Henry höll på att ta över mittfältet.
Ju längre matchen gick, desto mer hade en öppnande passning och ett skott på mål betytt för att bryta dödläget där lagen mest bekymrade sig för att inte bjuda till något istället för att ta fler utmaningar och avancera mer.
Det blev högerbacken Bronze som bröt fram, väntade ut ögonblicket att lägga bollen vidare till Jodie Taylor som gav England 1-0 med ett kliniskt avslut efter knappt en timme i Deventer när hon läckert väntade ut målvaktens drag.
Femte målet för Taylor. Vad som än händer framöver bör hon ta med sig guldskon hem när mästerskapet är över, ingen annan har gjort fler än två.
Frankrikes första inhoppare, Elodie Thomis hade en småvarm soloräd. Den sista kvarten fick England också hantera ett målvaktsbyte, Siobhan Chamberlain ersatte Karen Bardsley som fick behandling tre gånger och haltade av planen.
Chamberlain stod i sista gruppspelsmatchen mot Portugal och har vana av att bli inkastad utan uppvärmning. En liknande händelse i ägde rum i VM-kvartsfinalen 2015, då England slog Kanada med 2-1 och Bardsley fick kliva av med en allergisk reaktion.
England höll ihop bra efter förändringen, Frankrike skapade inte särskilt mycket, ett sista avslut av Clarisse Le Bihan i magen på Chamberlain, och får lämna ytterligare en match utan spelmål.
Den här gången rök hela EM för de blåa, medan England behåller sin taktiska förmåga samt lojalt och uppoffrande spel till medaljmatchen som väntar.
EM 30 juli
Tyskland–Danmark 1–2 (1–0)
(Kerschowski – Nadim, Nielsen)
Österrike–Spanien 5–3 e. str. (0–0, 0–0)
England–Frankrike 1–0 (0–0)
(Taylor)
Semifinaler torsdag 3 augusti
Danmark–Österrike, 18.00 i Breda
Nederländerna–England, 20.45 i Enschede
