– Vi hade inte den höga pressen som vi ville ha mot Italien, skönt att den satt igen och att vi fick den goda starten, sade Sveriges första målskytt efteråt.
Klockan hade nått tre minuter, Island hade inte fått tid att spela in sig i matchen och hålla i bollen i lugn och ro när Hammarström avancerade och avancerade framåt.
– Jag har som vanligt ingen koll på var jag får bollen, men jag får en massa yta att gå på. Jag förväntade mig att Island skulle sätta hög press men jag kunde bara gå på och sedan var det bara att dra till, Pia vill ju att vi skjuter, sade hon.
Vänsterfoten sluggade sönder de isländska förhoppningarna om att hålla nollan länge, även fast vinkeln Marie Hammarströms ögon inte var optimal.
– Jag såg att det inte var jätteväl placerat men hon (isländska målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir) står kanske inte rätt i mål, sade hon och konstaterade att mötet med just Gunnarsdottir var efterlängtat i landslagssammanhang.
– Jag har gjort ganska mycket mål på henne i allsvenskan och jag har två isländska vänner som har avslöjat att hon inte gillar min vänsterfot.
Marie Hammarström var tillbaka i mitten och kunde låta de speediga kantspelarna bidra fullt ut till den starka matchöppningen.
– Jag är inte den fart- och fläktiga som ”Jossan” och Sofia är, även Lotta och Kosse får fast bollen högt upp och då är det inte långt till motståndarens mål. Det är ett litet vapen vi har att vi kan få fast bollen tidigt.
Varför fungerar taktiken med hög press så bra just idag?
– Just när vi har fått ett mål är vi svårstoppade, vi rullar på bra. Nervositeten släpper lite efter 1-0, och de måste anfalla och flytta upp laget.
Island fick aldrig tid att samla sig, 2-0 och 3-0 var i nät innan 20 minuter hunnit spelas av kvartsfinalen och taktiken att hålla nollan i det längsta blev utraderad.
– Vår gameplan var att vara kompakta i försvaret och inte låta dem göra mål, speciellt inte i första halvlek, sade Katrin Jonsdottir.
– Jag är jättebesviken över den här matchen, att vi avslutar så här, tillade hon för att strax efter konstatera att EM-summeringen blir positiv för Islands del.
– Ingen hade trott att vi skulle gå till kvartsfinal som bästa trea. Kvartsfinal är det största Island har gjort, vi kom till semifinal 1994 men då var det bara fyra lag i slutspelet.
Vad ser du i kristallkulan för isländsk landslagsfotboll?
– För att vi ska kunna gå vidare måste vi ha mer pengar till damlandslaget och fler matcher under året. När jag började spelade vi tre-fem matcher per år, nu är det cirka tio. Men jag tycker att vi ska spela 15 som de andra bra lagen i Europa gör. Det andra är att vi måste få ett U23-landslag, steget från U19 till A-landslaget är för stort.
Sista matchen för Jonsdottir
Framtiden skulle kunna vara Islands men inte med Katrin Jonsdottir på plan. Hon gjorde sin sista landskamp mot Sverige.
– Det var lite tårar där i slutet och en jättekonstig känsla. Alla kom och gav mig en kram och då började jag grina. Fotboll har varit så stor del av mitt liv och man har offrat allt för fotbollen. Men jag har en halv säsong kvar i Umeå, och jag hoppas att jag kan göra en bra höst där.
