Stranden vid Apelviken i Varberg är i finaste sommarskrud, inbjudande för dagslångt sollapande och salta bad. Det är inte därför intresset fört oss hit. Vi som bara gör ett in- och ut- besök hejdar oss där sand möter kullersten, vid strandkanten på kurortshotellet där Finland har sin bas under EM.
Truppen saknar två av sina skickligaste spelare, Linda Sällström och Maija Saari – den senare är med som Players manager och är sambandslänk mellan spelargruppen och förbundskapten Andrée Jeglertz.
Sårbart läge så som väl är hann en annan bärande karaktär, Annica Sjölund tillbaka efter sin korsbandsskada.
– Det var det första man tänkte, att EM var i fara. Men nu har det gått tio månader sedan operationen, säger hon.
Först återvände hon till Jitex i fem matcher under våren, sedan in i landslaget lagom till genrepet och med i EM som hela tiden varit hennes mål.
– Jag har tränat väldigt hårt, om jag inte hade varit här hade jag ändå känt att jag gjort allt jag kunnat. Nu löste det sig på bästa sätt.
Märkte du någon skillnad i finska landslaget när du kom med igen?
– Vi har ett yngre lag än när jag blev skadad, vissa har ju bytts ut. Väldigt roligt att det finns många lovande spelare på gång i Finland.
För stommen i laget är det av stor betydelse att Sjölund finns med, inte minst för anfallsspelet.
– En fysiskt större spelare än flera andra. Hon är bra i motståndarnas straffområde, bra på våra fasta situationer och drar åt sig spelare, säger Andrée Jeglertz som lät sin nyckelspelare vila efter en timme mot Italien.
– Jag är övertygad att hon klarar 90 minuter men hon har en lång frånvaro. Vi måste vara kloka och se hur vi matchar henne – 65, 90 eller 90 minuter. Fysiskt är hon i jättebra form, konstaterar han.
Talang på gång till Sverige?
Sedan Andrée Jeglertz tog över som förbundskapten och samtidigt fäste ett vakande öga på talangutvecklingen har ett antal spelare blivit en ny och självklar del av ”Helmarit”.
En av dessa, 22-åriga Emmi Alanen hör för närvarande hemma i den inhemska ligan – men en utlandsflytt verkar nära förestående.
På pressträffen presenterades hon med orden ”spelar i Kokkola, än så länge”. Kontakter med klubbar i Sverige och Norge har förekommit, uppger finsk media.
Något kontrakt vill hon själv inte orda om, mer än att Sverige är en möjlig spelplats även efter EM.
– Jag vill utvecklas och i Damallsvenskan finns en bra atmosfär med bra spelare. När jag är här i EM är det ett bra tillfälle att visa vilken spelare jag är och vilka kvaliteter jag besitter, säger hon.
Bra teknik har redan framgått, en teknik som slipats på ett helt annat håll då Emmi Alanen till och med junioråldern var en framgångsrik brottare.
– Jag har fått många fysiska fördelar av det. Dessutom har det gjort att min position mer stabil på plan.
Mot Italien där Finland i mångt och mycket låg på försvar blev det snarare tillfällen för Alanen att visa sin kampvilja än den offensiva andan.
Hålla bollen lite längre, nå fram med uppspelen är punkter som Andrée Jeglertz pekat på inför Sverigematchen.
– Vi är skickliga i vårt omställningsspel men får inte ut allt. Vi har för bråttom när vi har bollen, vilket gör att vi inte får fram spelvändningen där möjligheten finns, säger han.
Längre anfall kan lätta trycket mot backlinjen, det är ingen vågad gissning att de största möjligheterna för Finland ligger i att upprepa det starka försvarsspelet från premiärmatchen.
Kanske till och med ta efter lite av det Danmark gjorde för att detronisera Sveriges framstötar.
– Det gäller att lägga ribban efter sina egna spelare, kan vi spela på samma sätt eller annorlunda? Men jag har min matchplan klar.
Efter första spelrundan i grupp A har alla lag oförbrukade möjligheter. Och i konferenslokalen vid stranden i Varberg, hos Finland finns tron i allra högsta grad kvar.
Många utanför laget har å andra sidan tvivlat och sett generationsväxlingen som ett hinder.
– Vi förväntar oss mycket men ingen annan gör det. Det är nog bara bra, avslutar Annica Sjölund.
