– Jag funderade aldrig på att ge upp och sluta min anställning ens när det såg som mörkast ut, säger Umeå IKs klubbdirektör Britta Åkerlund efter året som höll på att bli det sista för mästarklubben.
– En par månader in i anställningen insåg jag att klubben hade levt över sina tillgångar under en längre tid. Lagom till jul fick vi välja vem som skulle få lön och vem som skulle bli utan, skriver Britta Åkerlund i en krönika på UIKs hemsida.
Hur kunde det bli så, utåt verkade Umeå IK ha lika mycket muskler vad gäller ekonomin som det fanns i spelartruppen?
– Vi hade inte periodiserat avtalen. Det gällde både våra samarbetspartners och många av spelarna. För mycket löpte ut slut samtidigt och i lågkonjunkturen var det inte lätt av förlänga åtminstone på sponsorsidan.
Vad fick dig att inte kasta yxan i sjön?
– Stödet från styrelse och personalgrupp. Det är viktigt för alla föreningar att inte allt knyts till en enda person. Den lärdomen delar jag gärna med mig. Vi var överens om att inte bryta spelarnas kontrakt utan spara oss ur krisen, men det räckte inte insåg vi.
Du lade pappren på bordet. Allmänheten fick veta hur illa det var ställt att det krävdes snabba intäker i flermiljonklassen för att UIK inte skulle gå i konkurs?
– Den tacksamhetskänsla jag och ledningen i Umeå IK kände när vi fredagen den 9 oktober kunde meddela att den akuta faran var över är obeskrivlig. När jag tänker tillbaka får jag fortfarande en lyckotår i ögonvrån över all värme, medkänsla och det helt osannolika stöd som visades klubben under den här ytterst tunga perioden. Att Umeå IK betyder otroligt mycket för regionen, Umeå-borna och för många andra runt om i landet blev alldeles tydligt och påtagligt. Utan det fantastiska stödet hade vi varken klarat oss, säger Britta Åkerlund.
Sedan kom nästa smäll. Huvudtränaren och fotbollsmanagern Andrée Jeglertz, mannen bakom de senaste årens exempellösa framgångar värvades till Djurgårdens herrfotboll. Vem ville ta över en skadskjuten förening? Det blev Mika Sankala.
– Han fick mer eller mindre ta allt ansvar själv och jag hade väldigt litet tidsutrymme att stötta honom, säger Britta Åkerlund självkritiskt.
– Det som tappades bort bland alla andra måsten var den så viktiga teambuildingen. Innan säsongen hann ta slut kunde man se att sammanhållning och kommunikation både bland spelare och ledare inte fungerade fullt ut. Mitt ansvar men som jag inte orkat med att ta tag i. Inför 2010 kommer vi att lägga mycket tid och kraft på kommunikationsklimat, delaktighet och våra gemensamma värderingar. Den spretighet vi såg i höstas kommer aldrig mer att tillåtas uppstå.
Nästa prövning för klubbdirektör Åkerlund blev flykten av spelare som i kraft av att deras kontrakt upphörde var fria att kontaktas av dels amerikanska proffsligan dels andra svenska klubbar. Tills idag har åtta startspelare lämnat UIK.
– De sponsoravtal som tecknades för 2009 är i många fall fleråriga, detsamma gäller för nya spelarkontrakt, d v s vi anstränger oss för att jobba mer långsiktigt, avslutar Britta Åkerlund.
