När man jämför startelvan som Piteå mönstrade i Damallsvenskan 2009 med den från förra året dyker två namn upp som varit med då som nu: Lena Blomkvist och June Pedersen. Alla andra har lämnat eller slutat och många nya spelare har kommit. Bland dessa backikonen Faith Ikidi som fanns i Piteå när jag besökte LF Arenan för första gången 2011. June Pedersen är dock kvar och när man tittar på hennes tidigare klubbar så ser man att hon aldrig har spelat längre söderut än i Umeå! Född i Tromsø norr om polcirkeln togJune sina första fotbollssteg i Malangsøya BK där uppe innan hon senare hamnade i den svenska storklubben Umeå IK. Där vann hon både SM-guldoch Women’s Cup, motsvarigheten till dagens Champions League.
Du har aldrig spelat för en klubb söder om Umeå, varken i Sverige eller i Norge. Är du helt enkelt en människa som trivs långt i norr?
– Jag trivs jättebra i Piteå även om det ligger i norr, svarar June Pedersen och det som var endast en fråga blir lite som en ursäkt i svaret.
– Men samtidigt ligger det mycket söder än vad Tromsø gör så det är inte så långt norrut för mig. Piteå som stad och folket här är trevliga och jag är mycket nöjd med laget också. Vi är en supergrupp och har kul tillsammans. Allt det gör att man stannar år efter år, säger June.
Undertecknad kommer själv väl ihåg sin resa till Piteå 2011 och den speciella stämningen i LF Arena där man snabbt känner sig hemma och som en del i publiken. Uppslutningen bakom laget är massiv och genom åren har man träffat spelare som har burit Piteås röda tröja och som har berättat att Pite-borna känner igen sina spelare på Storgatan mitt i stan.
June, ni har etablerat er i Damallsvenskan och det blir nu den femte säsongen i rad som ska påbörjas i april. Vad måste hända för att ni kan ta ytterligare ett steg lite längre uppåt i tabellen?
– Vi måste fortsätta med vår plan, utveckla vårt anfallsspel och jobba ännu hårdare. Dessutom får vi ju mer rutin och erfarenhet med varje år som vi är i Damallsvenskan och det är bra för framtiden, förklarar June Pedersen.
Laget 2015 skiljer sig inte avsevärt mycket från fjolårets, tre spelare har lämnat och två nya har kommit. Hur känns det då med årets trupp?
– Det känns bra. Vi är ett bra gäng och har mycket kul tillsammans. Det är en fördel att vi är så många från förra året, då är det enklare att jobba vidare med vårt spel. De nya har kommit in i vårt spel på ett jättebra sätt och dom har verkligen visat framfötterna, säger June som försäkrar att det inte blir några större förändringar i Piteå IFs spelidé:
– Vi kommer att vara som vi alltid är att möta, inga överraskningar 2015.
Allt mindre verkar lagen prata om konkreta målsättningar än att man vill bli liite bättre än just förra säsongen. Men precis som från KIF Örebros Susanna Lehtinen nyligen hör jag även av June Pedersen att man kommer att ta en match i taget och alltid försöka spela bättre fotboll.
Vad gör hon själv då vid sidan av fotbollen, vill jag veta till slut? Och var kan nordbon June Pedersen kanske komma att finnas om fem, sex år?
– Jag jobbar i en sportaffär, med klubbar/företag. Jag tar ett år i taget, sen får vi se hur länge jag är Pite-bo. Men jag trivs som sagt jättebra här med laget och stan, och så länge man utvecklas som människa och spelare så ser jag någon poäng med att flytta.
Pitebon June Pedersen inleder snart sin sjunde säsong med de röda och även i år lär de vara svårt att möta, speciellt hemma på LF Arena. Och kanske lyckas man att slå sitt poängrekord med 27 poäng från 2013. Det skulle ju kunna vara en bra målsättning, eller hur?
