I stort sett varje dag tar Sofie tåget till Stockholm och arkitektskolan där hon utbildar sig. En normalt femårig utbildning är nu inne på sitt åttonde och lär bli nio innan hon är klar.
– Precis och de på skolans administration kanske är överlyckliga över mig men nu är det inte långt kvar i mina studier. I Jag har ett år kvar och i höst väntar examensjobbet, berättar Sofie för damfotboll.com.
Och fotbollen har du lämnat bakom dig eller i alla fall tagit en paus?
– Ja, och jag har varit tydlig med att det är just en paus. Jag vill inte säga att jag slutar och så börjar jag igen. Bättre då att avvakta så får vi se.
Ni gjorde en kanonsäsong i United ifjol men det räcker inte för att du ska orka motivera dig kanske?
– Nej, vi var så nära och jag vet inte men just därför känns det svårt att hitta energi för en fortsättning. Jag har spelat åtta år i Damallsvenskan nu och skulle behöva något som gjorde skillnad. Ett SM-guld hade gjort det eller att bli uttagen i landslaget. Inget av det hände. Det är absolut inte så att jag är bitter men det känns svårt att hitta ork för en elitsatsning när jag inte känner att jag har energin för det.
Men folk tjatar väl på dig att fortsätta, du gjorde en kanonsäsong ifjol?
– Jovisst men det är lätt att säga, du kör väl ett år till Sofie, men vet de egentligen vad som krävs? Det är inte bara flashiga matcher med mycket folk på läktaren utan mycket mer än så som krävs. Som 250 träningar med början nu i januari och en massa matcher med tillhörande resor var och varannan helg. Utan motivation tar man inte lätt på ett sådant race till, säger Sofie.
Vad säger klubben, har de gjort några övertalningsförsök?
– Jag har fört en dialog med dem och jag har valt att inte förnya mitt kontrakt. Men Viktor vet hur jag känner och jag vet också att jag är välkommen att köra om och när jag känner för det.
Så du är inte helt stängd för en fortsättning?
– Jag känner mig väldigt kluven nu. Samtidigt som det är skönt att slippa pressen med alla träningar så känner jag att jag fortfarande har mycket fotboll i mig. Så kanske blir det just en paus och inget annat, jag vet fortfarande inte. Vi får se helt enkelt.
Under de få månader som gått sedan du pausade, vad har du uppskattat mest?
– Att jag kan hänga med kurskamraterna på lite olika grejer och inte alltid stressa tillbaka till Eskilstuna efter en dag i skolan. Jag var nere när tjejerna drog igång träningen i veckan, det var 10 grader kallt och snö och det kändes väldigt fint att kunna gå hem efter en stund när jag frös, skrattar Sofie.
