På ett läger på Bosön samlades nyligen landets bästa 17-, 18- och 19-åriga fotbollstjejer. Här på Riksidrottsförbundets träningsanläggning förbereder de sig tillsammans med landslagsledningen för säsongen 2016. Bland landets mest lovande fotbollstalanger finns målvakter. Matilda Haglund (numera Linköpings FC), Petra Kümin (Älta IF), Zecira Musovíc (FC Rosengård), Fanny Lund (Kungsbacka DFF) och Emma Holmgren (IK Sirius FK) umgås som vänner och kollegor, men samtidigt är dem knivskarpa konkurrenter som gör upp om platsen i landslagsmålet.
Hur är det att vara här och träna med landslaget?
Fanny Lund: – Det är jättekul! Det är verkligen en upplevelse att vara härDet är mitt första läger, och jag tycker att det är en stor erfarenhet att få vara med och träna med alla duktiga tjejer.
Petra Kümin: – Det är väldigt lärorikt och se vad och hur alla de andra gör på planen. Då ser jag lite mer hur jag ska göra för att bli lika bra som alla de andra.
**Men sedan är det ju också en väldigt tuff konkurrenssituation om att bli förstamålvakt, hur ser ni på det? **
Emma Holmgren: – Ja, det är ju flera som man ska konkurrerar med.
Zecira Musovíc: – Samtidigt blir det inte riktigt samma konkurrenssituation som hemma i klubblaget. Utan här blir det betydligt mer att man tar lärdom av varandra och berättar för sina målvaktskollegor om saker de ska tänka på. Man jobbar tightare. Det gillar jag.
Efter EM-succén i Israel förra sommaren kvalificerade sig Sverige till U20-VM i november, hur går era tankrar inför det mästerskapet?
Emma: – Ens mål är att vara med där. Men det är alltså väldigt stor konkurrens, vi är många bra målvakter. Jag har ju en bild av att vara där. Under varje träningspass tänker jag på att jag ska dit.
Fanny: – Det är klart att man vill vara där liksom. Det gäller bara att ha fokus, hålla sig hel och visa framfötterna så kommer man med.
Zecira: – Jag känner samma. Det är jättekul att konkurrensen har ökat. Här sitter fem jätteduktiga målvakter och tror tre bara ska med till VM.
Petra: – Jag håller med om att det är skitstor konkurrens. Men ser man det positiva så kan vi lära oss så himla mycket av varandra.
Varför får Sverige fram så många bra målvakter just nu?
Fanny: – Jag tror det beror på att intresset för målvakter har ökat på sistone. Det känns som att man från landslagets håll har lagt mycket mer tid på oss målvakter. Det byggs på med bättre förutsättningar, fler målvaktstränare och så vidare.
Petra: – Sedan satsar man ju mer inom distrikten och anordnar målvaktsinriktad träning regelbundet.
Zecira: – Jag tycker att Sverige alltid har haft bra målvakter bara att man inte har sett alla tidigare. För kanske bara ett år sedan pratades det om att man hade målvaktskris i Sverige. Vilket tror jag har att göra med att man bara fokuserade på målvakterna man hade. Man hade väl inte resurserna att kolla runt mer, men nu det här målvaktsprojektet och allt som har hänt på målvaktsfronten har inneburit en dörr som öppnats för fler och bättre målvakter.
Hur skiljer ni er som fotbollsspelare?
Matilda Haglund: – Alla vi fem som sitter här är jätteolika målvakter. Med olika personligheter och egenskaper väl ute på planen. Då är det svårt att jämföra sig med någon, tycker jag.
Fanny: – Jag är en sådan som kan bli väldigt lätt förbannad. Jag låter väldigt förbannad men jag är inte så arg som det låter. Det är mycket känslor. Jag kan skrika till på någon person utan att mena någonting illa.
Hedvig Lindahl blev utnämnd till ”Årets målvakt” och fick samtidigt det hedersamma priset Diamantbollen för sina prestationer under 2015. Vad krävs det för att ni ska nå upp till hennes nivå i framtiden?
Fanny: – Man måste lägga det lilla extra hela tiden, träna hårt.
Zecira: – Jag fokuserar inte så mycket på henne. Att bli bättre än en specifik målvakt det finns inte inom mina målsättningar. Men alla vi har stor chans att lyckas om vi fortsätter utvecklas och tränar på.
När det svenska F19-landslaget blev klart för EM-finalen i somras fälldes avgörandet efter straffsparksläggning i en semifinalrysare mot Tyskland. Stor matchhjälte blev då målvakten Emma Holmgren som räddade två av fyra tyska straffar. Vem är egentligen bäst på straffar?
Fanny: – Emma!
Petra: – Det är Emma.
Matilda: – Emma tycker jag.
Zecira: – Det tror jag också.
Vad är nyckeln till att bli en bra straffräddare?
Emma: – Hm, det viktigaste är att man måste älska läget och gilla stå i centrum.
Att vara målvakt kan lätt uppfattas som ganska ensamt ibland. Hur ofta känner man sig själv och utlämnad i matchspelet?
Petra: – Man är ju ändå väldigt utlämnad. Gör du en tabbe så ser ju alla det. Slår man ett felpass, så är risken stor att det blir en stor målchans för motståndarlaget.
Matilda:– Det är jävligt gött att vara den där hjälten också. Det är därför vi står i målet också. Det är det som är charmen tycker jag. Att få göra den avgörande räddningen är något speciellt. Det är väl därför vi har stannat kvar i målet för att det finns en sådan charm.
Petra: – Men ibland undrar man ju vad man har gett sig in på.
Zecira: – Det är som en individuell sport i en lagsport. Utespelarna värmer upp, de joggar över planen, spelar kvadraten och skrattar tillsammans. Så kör målvakterna sitt. Vi är alltid en grupp för oss själva.
Fanny: – Man måste vara stark, för att klara av att vara målvakt. Man får vara lite ”special”.
Avslutningsvis, vilket land står överst på pallen i VM i november?
Zecira: – Man vet ju tyvärr inte har bra de andra lagen kommer att vara.
Matilda: – Ja, till exempel ett lag som Kazakstan eller Nigeria. De lagen har man ingen koll på alltså.
Zecira: – Men alla lagen är riktigt, riktigt bra.
Matilda: – Många kommer nog att se oss som favoriter i och med framgången i EM. Så det är nog många som vill slå oss.
Text: Fredrik Wallin