– Jag har varit hel under så kort tid, tränat för fullt i tre veckor. Allt tar tid, säger hon.
Anfallaren har kommit till Vittsjö för att komma ikapp.
Sommaren 2015 var Lundh en i VM-truppen, med i Kanada. Några månader senare avrundade hon tio säsonger i Damallsvenskan, gick till Lilleström i Norge och vann både serie- och cupguld.
Nästa lag, i nästa land blev en mindre lyckad erfarenhet. På upptaktsträffen sade 27-åringen:
– Utomlands är man mer en produkt.
– Mitt 2016 var som, kan du spela match och de vill att du ska spela är du med. De tänker inte vad som händer veckan efter och jag har inte mycket att säga till om.
Säsongen med Liverpool, 16 matcher varav ungefär hälften från start beskriver Emma Lundh som en ond cirkel.
– Klubben såg mig både som start- och viktig spelare men så blev det inte. Kroppen orkade inte och det blev fel från början. Så bra form som jag hade under våren har jag inte haft sedan 2012, men när kroppen inte klarar av träningar i veckan – hur ska den klara av 90 minuter och återhämtning till nästa match, säger hon.
Och då blev svaret Vittsjö, och avslutat utlandsspel?
– Där jag är nu behöver jag lyssna på min kropp och ha tålamod med att det kommer att bli bra, säger Lundh.
Du hörde dig kanske för med Mandy van den Berg (lagkamrat i Lilleström, Liverpool och tidigare Vittsjöspelare)?
– Jo, jag luskade lite med henne, hon trivdes fantastiskt bra.
Varför är Vittsjö ett bra lag för dig?
– Först är främst har jag haft kontakt med Thomas (Mårtensson) i flera år, han är smått galen, men helt fantastisk som människa. Jag har min fystränare i Växjö bara en timme bort, det är en stabil damallsvensk klubb utan en massa kriser. Dessutom värdesätter jag gräs väldigt mycket just nu, säger Lundh om sitt uppenbart väl genomtänkta val.
Fler namn på bättringsvägen
Vittsjö verkar skynda långsamt med spelare på skadelistan. Under försäsongen var dock återbuden väl många.
– Hannah Wilkinson skadade sig i en duell med mig, en ordentlig stukning. Clara Markstedt kolliderade med målvakten, så det handlar inte om fel upplägg utan ren otur.
Wilkinson, nyförvärvet från Nya Zeeland har inlett sin seriesäsong på slutet medan Emma Lundh fått speltid sista kvarten två gånger om. Därmed handlar väntan om Markstedts comeback och Emmi Alanen tillbaka i spel.
Hur ser ditt fys- och rehabprogram ut efter återkomsten?
– När jag kom från Liverpool hade jag en ordentlig bristning i låret som har läkt ut helt nu. Sen tappade jag fyra kilo muskler, så det har blivit mycket grundträning. Agne (Bergvall, fystränaren) säger att jag ska nå toppform i sommar och egentligen arbetar vi efter ett upplägg två år för att den riktiga peaken ska komma.
Apropå tålamod, hur går suget efter att spela och leverera varje gång ihop med en sådan plan?
– Som spelare tänker man att man vill vara i bäst form imorgon, men jag lyssnar och gör som han säger. Jag vill inte tänka på träningen utan känner full tillit till honom.
Borta mot förlustmatchen Kopparbergs/Göteborg kom Lundhs säsongsdebut, nästa gång fick hon och Vittsjö förgäves jaga kvittering mot LB 07.
– Mot Göteborg gjorde vi vår bästa halvlek för säsongen men förlorade, LB 07 var det sämsta vi har gjort. Om vi var nöjda efter två matcher och fortfarande nöjda efter tre får man nog kalla det missnöjt nu.
Och känslan efter dina 15-minutare?
– Det är enligt planen, om vi blir mer i nästa match får vi se. Jag ska bidra med att hålla i bollen högre upp i banan men benen behöver komma igång, säger Emma Lundh med en positiv inställning till året som först och främst handlar om att komma ikapp.
– Det är skithäftigt att vara med ligan igen. Och har man spelat i Damallsvenskan sedan 2006 är det kul att se lite andra ansikten och planer.