Värvningsmånaderna har lämnat Närkelaget i gott skick. Listan över förlorade spelare är föredömligt kort, åtminstone i de ögon som inte ser lagidrotten som ett sisyfosprojekt. Det är mer bygga vidare än bygga om från grunden när Rickard Nilsson sätter tonen för spelåret.
–En starkare och bättre trupp kan generera några extra poäng över säsongen, åtminstone är det så vi tänker, säger han.
Välbekanta, rutinerade namn ser ut att täcka upp för obehagliga överraskningar och stora tapp i matcherna.
Stephanie Labbé har flera säsonger av svensk seriefotboll i målvaktshandskarna och mittbacken Marina Pettersson-Engström har snuddat vid landslaget.
Elin Magnusson gick desto längre och fick vara med om EM-resan med blågult fjol, håller balansen för klubblaget på mittplan.
Sarah Michael och Sanna Talonen känner den damallsvenske besökaren som poängmaskiner med fina spetskvaliteter.
På ledarsidan är Johan Svenssons övergång till assisterandeposten ny, förra året skötte han i första hand fysträningen.
Truppen är klar och stommen sitter säkert.
– Hela laget är klart för att ta ett steg till. Positivt i år är att konkurrensen har ökat, säger Rickard Nilsson.
En trio nya från Sunnanå
Isåfall vore det fel att inte gå in på nyförvärven som både ska stärka upp och utmana om platser i startelvan.
KIF Örebro har hållit sig till sunda nyförvärv, Ogonna Chukwudi från Umeå och en trio som erbjöds fortsatt damallsvensk tillvaro när Sunnanå föll ur.
Samtliga tillskott från Skellefteå skrev på på kort tid, men det var ingen klumpaffär mellan klubbarna.
Sara Nordins brytsäkra kvaliteter brukas bäst som innerback, medan Annika Kukkonens multitalang är anpassningsbar till både försvars- och mittfältsarbete. En större fråga är hur Julia Spetsmark ska blomma ut igen efter en säsong där hon isolerades på topp i ett lag som tillbringade få minuter i anfallsläge.
– Hon har mest spelat forward hos oss, vi har rätt så välbeställt bland yttermittfältarna. Hon är inte bara snabb, har fler bra fotbollsegenskaper, bra spelsinne och är bra en mot en, säger den garvade tränaren.
En mot en ger avtryck i fler avseenden än när det gäller Spetsmarks kvaliteter.
Om något vill Rickard Nilsson se bättre egenskaper i duellspelet – i hela laget.
–Det finns mycket som vi kan bli bättre på egentligen, ofta är det komplext för vi jobbar ju med alla delar, från försvar till anfall. Men det är många matcher som avgörs i en-mot-en, defensivt måste vi lära oss att hantera det, förbättra den individuella kvaliteten utan att det påverkar spelförståelsen. Offensivt kan varje spelare bli bättre på att göra sin motståndare, säger han.
”Bristfällig kunskap om damfotbollslagen”
Att Örebro inte hade många förespråkare förra året, som slutade med sjätteplats, tar inte Nilsson alltför hårt.
– Det är egentligen inte så konstigt. Många har bristfällig kunskap om damfotbollslagen, har koll på Tyresö och Rosengård och något lag till.
Om du själv har tentaklerna ute, vad säger du om Damallsvenskan i år?
– Det är bra klass. Man kan bara titta på nykomlingarna som säkert kommer att sikta mot mitten om inte mot toppen. När vi mötte Eskilstuna var det en jämn match, de har en väldigt bra trupp.
Att få Örebrotränaren att ställa in siktet och ringa in ett resultatmål för det egna laget låter sig inte göras. Enklare då att botanisera bland försäsongsresultaten för att få en värdemätare.
Allra mest sticker siffrorna från cupkvarten, 9-8 efter straffar mot Vittsjö, ut. Sedan finalsegern 2010 är cupen viktig med Örebroperspektiv.
– Det är grymt stort att vi gick vidare. Annars har signalerna varit olika under försäsongen, vi har spelat i många olika konstellationer och fått storstryk av Linköping och Tyresö.
Hur ser läget ut i laget?
–Peppar, peppar har vi klarat oss undan skador. Det har vi varit ganska förskonande från under åren jag har varit här.
