Som mittback skiljer hon sig dock från företrädaren genom att också kunna använda vänsterfoten på bästa sätt. I landslaget har hon givetvis en stor nytta av detta när hon spelar vänsterback.
Magdalena kom till Linköpings FC från Djurgårdens IF 2013. Året innan vann hon EM-guld tillsammans med U19-landslaget och det var mycket hennes insatser då som avgjorde för Martin Sjögren och hans LFC att värva henne. Hon har inte ångrat flytten från huvudstaden till östgötaslätten:
–Att få komma till Linköping och känna på proffslivet utvecklade mig oerhört. Jag hade inte varit där jag är idag annars, sade hon bland annat under den damallsvenska upptaktsträffen i tisdags.
Men det här med ”ilskan”, då? Magdalena intervjuades i tidnings-TV, närmare bestämt i Corren 24, om rollen som lagkapten och om det nya ansvaret:
– Det är förstås jättehäftigt att ha fått förtroendet av Martin [tränaren]”, menade hon.
–Jag är inte den nya Lotta, det går inte att jämföra sig med henne. Hon var ju lagkapten från allra första början och vi är ganska olika, bortsett från ödmjukheten. Lotta är alltid god och glad medan jag är lite argare, skriker till om det behövs. Men vi har en mycket öppen dialog i laget så jag behöver inte springa omkring och skrika åt folk hela tiden, tillade hon med ett leende.
Faktum är att Magdalena Ericsson har gamla meriter som landslagskapten. När hon spelade med F15 fick hon bära kaptensbindeln och det var lite ovant och pirrigt, tydligen. En gång glömde hon det här lilla standaret som ska överräckas till motståndarna. Det blev till att kuta iväg från mittcirkeln och leta upp föremålet ifråga. Sådana incidenter kommer aldrig att drabba henne igen – garanterat!
Fotnot: Charlotte Rohlin fick faktiskt lämna ifrån sig kaptensinsignierna under en säsong. Det hände 2007 och det var Frida Östberg som var mottagaren.
