Malmös seger över Lilleström var en uppvisning, det var utklassning. Även om både den första målen av Anja Mittag och den andra av Manon Melis berodde på fruktansvärda tabbar av målvakten. Malmö spelar i en annan liga, visst gör de det och efter 8:1 sammanlagt mot fjolårets norska mästarinnor undrar jag hur Lilleström SK skulle klara sig i Damallsvenskan. De skulle nog spela om en femte plats med KIF Örebro, Umeå och Piteå, men skulle inte ha en chans att hota ens Göteborg eller Linköping. Med Nokso-Koivisto och Bachor spelade endast två utländska spelare i LSK. Visserligen startade även Malmö med ”bara” sex utländska spelare jämfört med vårens åtta som ledde till Pia Sundhages beklagande efter matchen mot Lyon.
Men Nokso-Koivisto och Bachor är hyfsade spelare, dock inte kan man jämföra dem med Mittag eller Melis, Bachmann eller Riley.
Malmö och Tyresö är svenska lag, men de har genomgått en internationalisering på senare år. Utan Marta eller Press, Boquete eller Krieger skulle även Tyresö haft mer bekymmer mot PSG där bägge målen på Tyresövallen gjordes av amerikanska Press assisterad av brasilianska Marta respektive amerikanska Klingenberg.
De som vill ha en Damallsvenskan med mycket färre utländska spelare vill vrida klockan tillbaka. Till den goda gamla tiden. Men då skulle vi inte jubla att två svenska lag med sammanlagt 20 utländska spelare gått till åttondelsfinalen i Champions League. Då skulle vi sitta och deppa att CL-säsongen tog slut innan den ens hade börjat på allvar.
Jag ser fram emot Hjörring och Wolfsburg nu och svenska mål av Christen Press och Anja Mittag. På återseende i Lissabon, åtminstone ett av lagen borde gå dit. Varför inte drömma om en svensk version av Wembley-finalen Borussia Dortmund – Bayern München? Tyresö FF – FC Rosengård. Dreaming big var vad Vero Boquete sa till mig i somras utanför Stadshotellet i Kalmar, beträffande det spanska landslaget. Dreaming big är precis vad man behöver inför en kall och lång vinter.
