att hon tog ut halvskadade äldre spelare i VM-truppen framför yngre friska, bristande kontakter med tränarna med mera.
Urvalet var dock enkelt uttryckt för litet på vissa positioner där klubbarna satsat på utländska spelare. Att sedan ovanligt många svenska drogs med mer eller mindre skador under våren kan knappast skyllas på de för få dagar de var med damlandslaget, mera sannolikt på deras vardagsträning i sina klubbar.
De yngre tryckte inte heller på tillräckligt för att övertyga om att vara startspelare i sina klubblag och än mindre för att Pia skulle se dem som uppstickare att ta med till VM.
Den amerikanska vinnarmentaliteten skulle Sveriges damlandslag få gratis med Pia som förbundskapten, föreställde sig säkert många. Konceptet med vilket Pia ledde USAs damlandslag var bevisligen lyckat, men i Sverige tvingades hon kompromissa för mycket. Skillnaden mellan de två jobben blev alltför stor. Frågan kvarstår om Pia rent av är för stor för svensk damfotboll och att man ska nöja sig med någon mera lagom.
