– 2013 har varit helt galet, från första landskapen mot Schweiz, säger Sundhage när hon summerar för damfotboll.com.
– Jag kliver in och får en landskamp direkt vilket jag är väldigt tacksam för. Funderingar som jag och (Lilie) Persson hade där, vår spelidé som förändras under resans gång. Sen var det de facto att vi hade åtta månader på oss att spela bra fotboll fram till EM. Det var intensivt, säger Sundhage.
Drygt åtta månader efter den där träningsmatchen mot Schweiz skulle EM-laget stå klart och folkfesten vara igång. Resan för Pia Sundhages landslag må ha varit intensiv, lite stressad och kantad av skador. Men Sundhage är stolt över resan som varit mödan värd.
– Jag är oerhört stolt över vår resa och hur vi genomförde den. Vi har gjort väldigt många bra saker både på och utanför fotbollsplanen och jag känner att spelarna har velat bli ledda av oss, och har stort förtroende för oss.
Sedan väntade EM på hemmaplan. Det har skrivits och berättats hur mycket som helst om Sundhages första mästerskap som svensk förbundskapten. Ni vet säkert redan hur det gick, så vi grottar inte ned oss i det utan nöjer oss med att låta Sundhage sammanfatta EM från sin egen synvinkel.
– EM var ju något alldeles, alldeles speciellt. Det slutar med ett brons men jag vill ändå se oss lite som en vinnare eftersom – ja, det var stolpe ut. Det var otur. Vi har aldrig skapat så många chanser mot Tyskland någon gång tror jag. Den tolfte spelaren var med – hon och han fick hänga på, det kändes också väldigt, väldigt bra.
Anfallsfotboll, fart och fläkt. Det är tre ord man skulle kunna sammanfatta Sveriges EM med. Sundhage tänker framåt.
– Vi har mod att spela ett anfallsspel; det var rock and roll. Och vet du, en vinnare kommer alltid tillbaka. Något starkare och något klokare, säger Sundhage med en tendens till ett leende.
Efter EM väntade för henne operation, sjukhus och näst intill ändlösa läkarsamtal – och början på ett VM-kval.
– Det som hände efter EM var som att hamna i ett litet vakuum. Det är svårt när man upplevt något så stort och sedan ska kliva in i ett VM-kval. Jag är glad över att det var ett kval och inte bara träningsmatch, för det hade varit ännu svårare. Här spelar vi matcher som gäller något. Även här har vi sett spelare som fått spela mer än tidigare, Elin Rubensson till exempel och Ilestedt som fått göra mål, och Hjohlman som fått göra mål. Det är en bra start inför nästa år.
Sundhage pratar mycket om stolthet, och mod – men just i detta samtal blir det mer av det första. Därför kändes det naturligt att fråga förbundskaptenen vad hon är mest stolt över under sitt första år som chef för det svenska damlandslaget.
– Jag vill gärna tro att det jag gjort har smittat av på ledare och spelare. Det är lite crazy och man sticker ut ibland, och det gör spelarna också, säger Sundhage och fortsätter:
– Jag nämnde Lotta Schelins namn väldigt mycket i början. Det var lite obekvämt och jobbigt, men sen gick det till att hon idag är ju väldigt populär, men Lotta är så väl medveten om att laget är större än jaget. Det känns, just de här positiva tankarna att allt är möjligt, det är jag nog mest stolt över.
– Vi hade ju lite förändringar i spelsystemet, och att det lyckades det är vi jätteglada över, lägger Sundhage till.
Jo, Pia Sundhage lyfter ofta fram anfallsesset Lotta Schelin som Sveriges största stjärna – fanbäraren och lagkaptenen. Undertecknad hävdar att det kanske är så att förbundskaptenen själv är den stora stjärnan. Det är hennes namn som får flest applåder när laget ropas upp på arenorna runt om i Sverige. Det är henne alla journalister vill ha en del av och faktum är att Pia Sundhage ofta får större applåder när han touchar en boll under en landskamp än vad Lotta Schelin får när hon gör mål. Hur ser Sundhage på det? Är hon egentligen den stora stjärnan i sitt eget landslag?
– Där tycker jag att du har fel, för jag spelar inte. Däremot har jag gjort allt jag kan för att damfotbollen och damlandslaget ska få den uppmärksamhet den förtjänar. Jag har varit i många intervjuer och gjort än det ena och än det andra och försökt lyfta budskapet att det här är något som är bra, det här är något Sverige ska vara stolt över. Det är Lotta Schelin och hennes polare som ska hyllas, säger Sundhage och vi slutar där. Nu är hennes första år som förbundskapten till ända.
Ett intensivt år med EM som höjdpunkt skall summeras.
