Denna säsong flyttar hon närmare hemstaden Kristinehamn för att bli en stabil kugge i Närke-laget KIF Örebro, ett val som växte fram till en självklarhet redan vid första samtalet med klubben. Hur kom det sig att det blev just det laget när du valde att komma hem till Sverige?
– Jag hade inte KIF Örebro i tankarna från början, egentligen. Jag gick och funderade några veckor och sedan när de ringde började vi prata och jag kände att det var det här som jag väntat på. Sedan har jag varit hemifrån sedan 1996, då var det skönt att få sluta cirkeln lite grann och komma närmare hem.
Du är ganska nyligen hemkommen från Algarve, där du spelade din hundrade landskamp. Hur känns det att ha nått tresiffrigt?
– Det är väl roligt, lite skoj men det är inget jag tänker på. Det är en liten milstolpe och man kan konstatera att man spelat några år.
Vad är dina intryck därifrån? Känns det som ett misslyckande att ni inte gick till final?
– Det handlar överhuvudtaget om att få ett bra matchmotstånd. Vi ska inte vara alldeles i toppform under den cupen, utan det är meningen att vi ska få en känsla för vad vi behöver jobba med till VM. Det är ju där det gäller.
Med bara ett par veckor kvar till avspark för Damallsvenskan 2011, hur känns det? Hur går tankarna?
– Det känns bra, det är bra att det ändå är en månad kvar eftersom vi har så många skavanker i laget. Men samtidigt är man ju sugen på att börja spela.
Vad tror du om årets Damallsvenska? Om man ser till motståndet, poängligan, slutresultatet…
– Jag hoppas att det blir jämnare i år, tightare i toppen med Kopparbergs/Göteborg och LdB FC Malmö. Förhoppningsvis blir det en spänning i serien.
Text: Tone Westerlund
