Jo, jag är medveten om exakt hur klassisk Jitex är som damfotbollsförening. Det var en av de första klubbarna att ploppa upp och tillsammans med Öxabäck slogs man om SM-gulden när damfotbollen fortfarande var en nykläckt sport och chefredaktör Börjesson var lagkapten i det lila laget.
Pia Sundhage, Anette Börjesson, Elisabeth Leidinge, Anette Niklasson – listan på storspelare som dragit på sig Jitextröjan kan göras längre, men låt oss inte fastna i det, då kan vi vara sysselsatta hela natten.
En klassisk klubb som Jitex går inte i graven för att de byter namn. En klassisk klubb som Jitex kan undvika graven genom ett klubbyte. Och får jag välja ser jag hellre att våra damklubbar heter som deodoranter, alkoholdrycker och klädföretag än att de inte finns alls.
För ibland måste man bryta ett mönster och göra något annat. Att Mölndals kommun inte riktigt stöttar Jitex ekonomsikt så som de önskar är ingen hemlighet. Andra kommuner, så som Örebro och Tyresö, stöttar upp sina föreningar, vissa kommuner gör det inte. Så ser politiken ut och vi får köpa det, även om vi kanske inte älskar det. Om man då, som Jitex, verkar i en kommun som inte skjuter till de pengar man behöver måste man välja andra lösningar. Man måste hitta sponsorer som är beredda att skjuta till pengar så att hjulet kan fortsätta snurra.
Visst vore det väl skönt om det, som i mitt FIFA Managerspel, räckte med att sälja reklamskyltar på arenan och vips landar 2.5 miljoner på klubbkontot. Men precis som vi alla vet att datorspelande kan vara beroendeframkallande vet vi också att företag inte betalar de summorna till en klubb som Jitex. Ett lag som 2012 hade ett publiksnitt på strax över 300 personer och vann sitt senaste SM-guld för 24 år sedan. Ett lag som inte spelade en endaste tv-match under 2013.
Tyresös och Rosengårds tröjsponsorer syns i tv ofta. Lika så de sponsorer som köpt reklamplats på arenan. Jitex sponsorer? Kristianstads sponsorer och Vittsjös sponsorer? Nej, de syns inte lika ofta. Då måste både föreningen och eventuella sponsorer fundera över vart de kan synas. Svaret är lika enkelt som självklart. I tabellerna på SVT:s text-tv, i en snabb rapporteringslista hos tv-fyra och bland sportbilagornas resultatlistor. Kort sagt, ett sponsornamn är nog småklubbars enda chans att dra in mer pengar än de kronorna som räddar dem från konkurs en gång om året.
Och vet ni vad? Man kan tycka vad man vill om sponsornamn, men ett bra namn sätter sig. Idag är ”Jitex” namnet på en klassisk damfotbollsklubb, en av Sveriges mest framgångsrika föreningar. När klubben bildades döptes den efter sponsorn som tillhandahöll matchtröjor – Ji-Tex.
Jag har ingen aning om vad det skulle röra sig om för pengar om Panos fick namnge Mölndalsklubben. Jag har heller ingen aning om vad Jitex behöver för pengar för att kunna bygga upp en stabil och långsiktig organisation. Men min spontana tanke är ändå; Panos BK, Panos/Jitex eller varför inte Panos – varför inte?
Det här inlägget hade kunnat sluta här. Med den retoriska frågan ”varför inte?”. Men under tisdagen kom ett svar som ett brev på posten. I GT säger Panos Papadopoulos att de kan bli aktuellt att han har planer på att göra om Jitex matchställ. Han använder ord som ”kvinnligare” och mer ”attraktivt”.
− Jag tror till och med att tjejer som spelar fotboll i hela världen hade velat att det såg lite annorlunda ut, säger Papadopoulos till GT.
− Oavsett vad du har för jobb – om du ser representativ ut och är tillräckligt attraktiv så blir dina mål ännu snyggare och folk kommer att minnas dig, fortsätter han.
Och någonstans är det där vi får svar på varför denna sponsordeal skulle kunna vara dålig. Det är såklart upp till Jitex att avgöra hur det vill göra. Det är upp till spelarna vilka kläder de vill spela i och man vill ha tajtare tröjor. Det är inte jag som ska spela i dem. Men jag får lite kalla kårar när en man kliver in i damfotbollen och pratar om att kläderna måste bli ”kvinnligare” och mer ”attraktiva”. Jag tycker inte så himla mycket om när idrott ska handla om utseende och inte prestationer. Det känns sunkigt och ofräscht.
