– Det finns där någonstans i bakhuvudet. Annars försöker jag leva så mycket som möjligt här och nu och göra det så bra som möjligt här i Malmö, säger Malin Levenstad.
Det är en solig eftermiddag i södra Sverige när damfotboll.com möter LdB:s försvarsklippa. Inte för att snacka ner den senaste seriematchen, andra moln börjar ju dyka upp på himlen.
Närmast de skotska och svenska formationerna. På Starks park på lördag är mittbackspositionen i tydligt fokus och Malin Levenstad får spela från start när andra kandidater, senast Stina Segerström och Linda Sembrant lämnat återbud.
– Skitkul att vara med igen. Jag kände att det gick bra förra lägret även om jag blev inkallad som reserv, säger hon.
För att beskriva läget i landslagets samlade försvarsspel är läget i bästa fall mulet.
Nyss så stabilt och uppoffrande med rutinerade och samspelta namn i uppställningen. Nu letar förbundskaptenerna för fullt efter ett mittbackspar som ska hålla för anstormningen i OS.
Charlotte Rohlins knäskada och Sara Larssons långa speluppehåll skapar en osäkerhet som de närmaste landskamperna ska försöka lugna. Det öppnar också upp för nya namn.
– Situationen är som det är, det ska in en ny mittback oavsett om det är kort eller lång tid kvar. Jag är hundra procent säker på att den som kommer att få spela kommer att göra det bra, säger Malin Levenstad.
Lika säker kan hon inte vara på att själv ta plats i den blågula truppen till London. Malin Levenstad och landslaget är inget lyckat förhållande, hennes A-landskamper är lätträknade.
Sammanlagt fyra under en period på mer än fyra år, debut mot Norge i januari 2008.
– Jag blev skadad ganska snabbt efter första matchen och hade det tufft efter det. Men jag har ju kommit tillbaka bra i form, och det ett bra tag sedan jag gjorde det.
Att det inte är roligt att bli ratad kan Levenstad intyga. En 23-åring med mycket vilja som ofta får ofta negativt besked på frågan med eller inte, senast och tyngst i samband med uttagningen till VM förra året.
– Det är skittråkigt, besvikelse varje gång man inte kommer med. Det enda jag kan göra är att prestera bra härhemma och det känner jag att jag har gjort den här säsongen.
I förbundskaptenernas ögon räckte det för att komma med som ersättare i sista stund i landskampen mot Kanada som spelades just i Malmö och till ett inhopp på en halv halvlek.
– Svårt att säga hur det gick, man hinner inte att göra jättemycket och Kanada är inte speciellt bra i den matchen heller.
Ovisst besked där men inte när det gäller det samlade intrycket.
– Jag hade en bra känsla när jag åkte därifrån och det är dit man måste komma. Att tänka jag har gjort vad jag har kunnat, det är svårt att göra mer än så.
Champions League ökar kunnandet
Som alla spelare med driv att utvecklas tar Malin Levenstad tar gärna så mycket speltid som möjligt mot internationellt motstånd. Champions League-matcherna som LdB Malmö spelade under hösten och våren är goda erfarenheter i väntan på genombrott i landslaget.
-Två bra matcher mot Frankfurt, det är främst där man kan se hur jag håller internationellt när jag inte är med i varje landskamp.
Hur utvecklande är det att möta andra spelstilar som försvarare?
– Det blir en vanesak. I Damallsvenskan har jag spelat så många år nu och kan spelarna utan och innan. Både med Frankfurt och de andra lagen vi mötte i Champions League är det något helt nytt, spelare som inte tänker eller spelar särskilt svenskt. Man får ta beslut lite mer där och då istället för att veta i förväg.
”Lider med Lotta”
Tillbaka till helgens begivenhet. Sverige åker till Skottland för den näst sista samlingen innan OS-truppen ska tas ut. Bara fyra landskamper kvar, sen ska Dennerby och Grahm skriva ner de 18 namnen.
En trupp som inte kommer att innehålla lagkaptenen och stöttepelaren Charlotte Rohlin.
– Jag lider verkligen med Lotta, tråkigt för henne och för svensk fotboll. I mina ögon är hon den bästa mittbacken i Sverige. Varje gång man hör om en korsbandsskada så känns det ju. Man vet precis vad den personen kommer att gå igenom det är lika tråkigt varje gång, säger Malin Levenstad som gjorde rehab i ett halvår innan hon kunde återvända.
Mittbacken från Malmö står med goda förhoppningar om att kunna bryta mönstret med missade mästerskap. Om landslagsledningen siktar på att bredda kompetensen menar Malin Levenstad att hon har en bra chans.
– Jag är ganska olik de andra mittbackarna som Thomas har valt sedan tidigare. Mina styrkor är att jag är lite snabbare och bättre på instick än spelet med att vara jättestor och bra på huvudet. Det är en styrka i sig att man kan komplettera varandra istället för att alla är precis likadana.
I matchen mot Skottland får hon under alla förutsättningar förtroendet. De egna målen är uppsatta inför landslagsresan.
– Det låter klyschigt men det absolut största pressen lägger jag på mig själv här hemma varje dag. Jag vill åka därifrån med en bra känsla, de ska inte kunna säga att jag var tillräckligt bra.
