– Ja när man inte gör mål får man knappt någon uppmärksamhet, erkänner Marina.
– Fast i år gjorde jag fyra, tre frisparkar och en nick. Det sista var mot Hammarby borta när vi vann med 1-0, den matchen är den mest minnesvärda av årets för min del.
Marina ingår i KIF Örebros starkaste lagdel – försvaret. Mest har det handlat om Kristin Hammarström i målet och systern Marie på mittfältet som Marina delat frisparkarna med.
– Dessutom Edda Gardarsdottir. Vi är några med bra träff på liggande boll, tillägger Marina.
Numera f d KIF Örebro-tränare Richard Holmlund framhöll ofta Marina som lika bra i matcherna som Marie Hammarström, men båda har haft förtvivlat svårt att slå sig in i landslagen.
– I år fick jag i alla fall debutera i D23-landslaget mot Norge i Boden och sedan blev det ytterligare tre matcher. Det kändes bra. Jag hade inte varit med i något flicklandslag.
Marina är 21 år fyllda.
Har du alltid spelat mittback?
– Nej, jag har flyttat runt litet, var ytterback innan jag tog steget inåt och det känns som min rätta plats.
Hon har bildat mittlås med finska landslagskaptenen Sanna Valkonen som nu slutar men istället kommer Sara Larsson.
– En jätterutinerad spelare avlöser en annan och det känns tryggt. Själv hoppas jag kunna utveckla positionsspelet och jag skulle gärna vilja kliva fram litet mer i banan också.
Marina lägger till att hon hoppas kunna förbättra fysiken fram tills Damallsvenskan drar igång igen i april. Men att spela 22 fulla matcher i Damallsvenskan är en bra grund.
– Jag har faktiskt undgått skador under åren, peppar, peppar, avslutar Marina.
