Förra gången i ett mästerskap behöver inte upprepas och ältas. För halvannan månad sedan, i trenationsturneringen i Göteborg möttes lagen igen. Japan hade då stora delar av bänkfolket på plan från start och Sverige var åtminstone närmare målmässigt än i VM-semifinalen med slutresultatet 0-1.
Men det är nu det gäller, för samtliga lagdelar. Inte bara för den nykomponerade backlinjen med mittlåset Berglund och Sembrant som inte hade alltför mycket att göra mot Sydafrika.
Lite längre upp i banan, hos Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Caroline Seger på innermittfältet är det minst lika viktigt att få in en fot och stoppa de snabba japanska bollförflyttningarna.
I mitten agerade Sverige stabilt senast, förvisso mot en centrallinje som var helt bortkollrad och osäker på det mesta.
Desto viktigare att Nilla Fischer, trots en vår med ett favorittippat klubblag som klev långt ner med formkurvan redan under de första omgångarna, inte haft några problem att visa en betydligt bättre form för egen del i landslaget.
Där verkar hennes moral snarast ha stärkts efter bytet från LdB FC Malmö till Linköpings FC.
– Jag känner mig i väldigt bra form och det har jag gjort hela året. Jag är nöjd med spelet jag haft i Linköping, tycker att jag har gjort bra matcher och varit stabil.
I LFC som förföljts av tränarrockader och ojämna insatser fick Fischer avsluta vårsäsongen i backlinjen.
– Jag tycker bara det är roligt så länge jag får spela, ,men att det blir en ny erfarenhet bara positivt.
Med landslagets skadeproblem på backsidan skulle man kunna tänka sig en utökad arbetsbeskrivning för Fischer på sikt. Att flytta ner spelfördelaren i försvaret redan nu hade mer framstått som en paniklösning.
– Det har vi inte pratat om, avfärdar hon snabbt spekulationerna.
Bättre uppladdning inför London-OS
I London gör Nilla Fischer sitt femte stora mästerskap. I ett avseende har uppladdningen varit en stor lättnad jämfört med tidigare gånger. 
– Jag har ju varit skadad, blivit sjuk eller något liknande inför många eller egentligen alla andra mästerskap, att få vara med fullt frisk i ett helt mästerskap är ett av målen som jag har, säger hon till damfotboll.com.
– Till och med innan VM förra året hade jag en operation på vintern innan missade en månad av försäsongen. Tysklands-VM var ju en väldigt bra upplevelse ändå.
En annan skillnad är lagkaptensbindeln som numera sitter runt armen. Vicekaptenen blev lagkapten i början av året.
– Det är alltid en väldig ära, men det gör inte att jag kommer självklart att spela. Jag får hålla lite mer koll på tiderna och vad som gäller runtomkring. Om vi ska ta i hand eller om de andra ska börja, säger Nilla Fischer.
Fokus i det närmaste är mest fotbollsrelaterat. Inte förlora mittfältsmatchen som i VM-semifinalen och stoppa Homare Sawa från att tråckla sig igenom.
