– Jag hade inte kastat in handduken och det visar spelarna att de inte hade gjort heller, sade Rickard Nilsson.
Nu är nu och då är då – men det går ändå att lära sig av historien. Det har verkligen KIF Örebro gjort sedan fjoråret då man dansade lina med ett försvarsspel som läckte och klarade sig kvar med en hårsmån.
Sedan dess har laget åstadkommit en del, till exempel i praktiken redan nått poängskörden från 2012 efter bara drygt hälften av årets seriespel.
En av anledningarna visade man för Kristianstad med all önskvärd tydlighet, en tro på det egna spelet i alla lägen.
– Vi visar en riktigt bra lagmentalitet och styrka. Början är inte alls så tokig men vi släpper in två mål, trots det fortsätter vi tro på det vi gör och får utdelning, sade lagkaptenen Elin Magnusson.
Kristianstad nätade redan efter tre minuter. Marija Banusic blev nedgjord, linjedomaren vinkade frenetiskt och hemmalaget fick en straff som Margret Lara Vidarsdottir hanterade med ett säkert tillslag.
Banusic var synnerligen inblandad även till 2-0-målet där hon förpassade Johanna Rasmussens inlägg via målvakten och några täckande försvarsben i nät.
Självmål i statistiken, alternativet var att ge målet till hemmalagets bästa offensiva kraft. Marija Banusic sprang, gjorde sig spelbar i straffområdet och var själv allra närmast ett avgörande med ett farligt friläge efter paus i andra halvlek där Johanna Rasmussen också utmärkte sig med tunga skott.
– Jag tycker att vi är överlägsna i andra halvlek, har bra press och vi försvarar oss bra. Anfallsmässigt får vi många chanser utan att avsluta tillräckligt bra, sade Elisabet Gunnarsdottir med ett oönskat matchuppehåll till 3 september (Marija Banusic och Alice Nilsson spelar U19-EM) i sikte.
– Förhoppningsvis kan vi spela Cupen under uppehållet och hitta någon träningsmatch. Annars får vi tre veckor utan match.
Tiden ger bättre förutsättningar för Linnea Liljegärd att komma tillbaka efter den bristning i låret som gjorde att hon bara kunde spela i en halvtimme av sin debutmatch. Debut var det också för Olivia Welin och Amanda Persson, båda gjorde sina första insatser i Damallsvenskan överhuvudtaget.
Elisabet Gunnarsdottir hade full respekt för motståndet, så mycket att hon inte såg 2-0 som en säker marginal efter 22 minuter.
– Det känns inte bekvämt, vi vet att de är bra på att komma tillbaka och de har visat en bra karaktär hela säsongen, sade KDFF-tränaren på presskonferensen.
Örebros upphämtning var inte översvallande men frukten av att flytta fram positionerna bara lite. Elin Magnusson tog hand om mittfältsgörat så att det fanns bollar att jobba med i anfallen.
– Vi vinner mycket andraboll i första halvlek, då får vi längre anfall, sade hon.
Sanna Talonen och Sarah Michael som inte fick samspelet att fungera i början, mest beroende på att Sif Atladottir läste löpningarna och spelvalen så bra, hittade varandra bättre och bättre.
Reduceringen till 2-1 kom på en hörna där Hedvig Lindahl petade ner bollen framför fötterna på Talonen.
När målskytten bröt igenom högt upp i plan en kort stund senare fanns Sarah Michael redo att föra anfallet framåt och passningen tillbaka där den finländska EM-spelaren väntade vid bortre stolpen var distinkt.
Två baklängesmål som i fjor hade varit liktydigt med hängande huvuden och en garanterad förlust för KIF Örebro var ingen katastrof på Vilans IP. Drygt tio minuter efter 2-0 stod det 2-2, som höll sig till slutsignalen trots Kristianstads övertag i andra halvlek.
Örebro var inte gynnade av att spelet gick mycket fram och tillbaka men höll emot.
– Vi förlorar nästan mest på det, de låg kvar med mer folk än vad vi gjorde och vi fick lite obalans i laget. I andra är Kristianstad mycket bättre än oss, det håller jag med om, sade Rickard Nilsson utan att ställa Örebros prestation i skuggan.
