– Vi har inte bara individuellt skickliga spelare, det är ett lagbygge, Thomas har tagit ut en trupp där vi sliter för varandra.
Josefine Öqvist slet också för lagkamraterna och gick på hårt för ett avgörande mål. I den 65:e minuten kom hon helt fri med den franska målvakten, en jättemöjlighet där bollen till slut hamnade i stolpen.
Sverige var bra med i matchen då men en stund senare kom dråpslaget. En rejäl kamp på högerkanten mellan Öqvist och försvarsspelaren Sonia Bompastor slutade med rött kort – men bara för henne själv.
– Jag dribblar förbi, sen blir det ett motlägg. Hon sparkar mig och i stridens hetta har jag adrenalin och allting och sparkar henne, sade Josefine Öqvist som inte höll med om bedömningen.
– Jag gör något dumt och hon gör något dumt, hade det varit rätt skulle båda haft rött kort.
Sekunder senare var hon på väg av plan och kunde inte längre göra något för laget. Det blev en plågsam upplevelse i nästan en halvtimme men till slut slapp anfallaren slita sitt hår.
– Sen blev jag väldigt besviken på mig själv, men det skiter jag i nu har jag min bronsmedalj.
Var följer du resten av matchen?
– Jag sitter i dopingrummet och kollar på matchen med två tyskar. De såg väl att jag var helt förstörd, jag hade mascara på hela min tröja och grät. När Marie gör målet skriker jag hur mycket som helst, jag är helt hes nu.
I sorgen över utvisningen kunde hon ändå konstatera att Sverige hämtade sig, lyfte upp spelet och började sikta in sig mot det franska målet.
Ledningsmålet kom och efter domarens sista visselsignal kunde istället en hejdlöst glad Josefine Öqvist ta sig upp och ut i segeryran.
– Jag blev så glad, alla spelare gör det så bra. Vi är 10 stycken och gör 2-1, det gör mig stolt över mina lagkamrater.
Det absoluta beviset på den svenska framgången håller hon i sin hand. Medaljen som inte många trodde att landslaget skulle vara i närheten av den här gången.
– Att vinna ett brons är så stort. Speciellt när ni i media har skrivit ner oss och skrivit att vi inte är något bra.
