Den faktiska förklaringen till guldet var att Japan knäckte sina betydligt mer vinnarvana motståndare genom att sätta tre av de fyra straffar som krävdes, för USA var det bara Abby Wambach som lyckades med sitt försök.
Men ännu mer imponerande var hur Japan hämtade upp två underlägen och inte lät sig knäckas av USAs stora dominans i första halvlek.
– Vid 2-1 trodde jag att det skulle bli svårt men vi gav inte upp. Alla spelare sprang under hela matchen, sade lagkaptenen Homorare Sawa.
Om det var hela Japans guld var det Sawas VM.
Med fyra mål före finalen låg hon bra till för att vinna skytteligan. Det blev en fullträff till när den som bäst behövdes.
USA såg ut att gå mot seger när den rutinerade mittfältaren tog sista chansen i förlängningen och klackade bollen mot mål, via en amerikansk spelare som ändrade bollbanan var Hope Solo chanslös och Japan tog matchen till straffavgörande.
– Jag insåg inte att det hade blivit mål, sade målskytten själv.
Under straffläggningen stod hon vid mittlinjen och såg lagkamraterna lyckas med de flesta skotten. När Kumagai med kraft tryckte upp bollen i nättaket var saken klar och stormakten USA besegrad.
Och Sawa fick göra sig redo för en hel del prisutdelningar. Guldmedalj, pris som turneringens bästa målskytt och utmärkelsen som bästa spelare.
– Vi kom hit för att ta medalj men jag kunde inte föreställa mig att jag skulle vinna guldbollen, guldskon och hela turneringen, konstaterade hon själv.
OS-bronset för tre år sen var bara början. Första VM-guldet för ett asiatiskt land någonsin betyder att Japan på allvar är att räkna med i fotbollseliten.
Klarar att besegra topplag
”Starkare som aldrig förr” skrev det tyska fotbollsmagasinet Kicker i sin presentation av laget sedan Japan avancerat upp till fjärdeplats på världsrankingen. Problemet med att besegra andra toppnationer som artikeln därefter belyste har insatsen i Tyskland verkligen motbevisat.
Först föll värdnationen för det eleganta och målmedvetna kortpassningsspelet. Sverige i semi gick lika galant för Japan med samma vapen.
I finalen som sågs av över 48 000 åskådare på Waldstadion tog man hjälp av en vilja och lagmoral som nästan såg amerikansk ut.
Japan fick visserligen inte mycket utrymme för sitt rullande spel med effektiva kortpassningar från start. USA lämnade sina motståndare i fred när man höll bollen nere i backlinjen men när försöken att nå mittfältarna kom var pressen betydligt hårdare på bollhållaren.
Kozue Ando stack emellan med det första skottet på mål efter en halvtimme och fick ytterligare att springa på rättvänd men annars var det amerikansk dominans.
Det blev lite bättre efter paus när Sawa hittade luckorna i backlinjen och tvingade försvararna att rensa undan i sista stund.
Vid 1-1 stressade man så förtjänstfullt att de backlinjen inte hann med. Visserligen var Rachel Buehler först på bollen i eget straffområde men rensningen blev misslyckad, tog rakt på Alex Krieger och studsade fram till Miyama som bara lade in bollen.
En av många fina spelarprestationer under den långa söndagskvällen. Naturligtvis bör också målvakten Ayumi Kaihori berömmas för de snabba och rätta besluten under straffläggningen.
– Vi vann som ett lag, sade Homare Sawa som hunnit med att spela med många under sin tid i landslaget.
Sawa drivande kraft
Men Sawas prestation som drivande kraft var den bästa på plan och hon hyllades från alla håll efter matchen.
– Hon bär hela laget, en fantastisk insats under hela VM. Hon gör så många mål i turneringen, sade Abby Wambach.
För Homare Sawa själv var framgången med ”Nadeshiko” efterlängtad. Rutinen, många års nötande på plan hjälpte henne dit men kan inte förbereda henne på vad som väntar efter guldet – bland annat ska laget träffa premiärministern när man tagit sig hem till Japan.
– Det är mitt femte VM. Jag har varit med i 18 år, det har varit en lång resa. Allt hände på en gång har inte fattat det än. Vi hade väldigt unga spelare som var avslappnade och gjorde sitt jobb.
