Algarve Cup är turneringen som ofta kallats för ”lilla-VM”. Damfotboll.com är på plats från första matchen men innan dess har vi pratat med profiler från åren som gått.. Nu har turen kommit till F16-landslagets sjukgymnast som tidigare öste in mål i damlandslaget. Vi har snackat med Hanna Ljungberg om att komma från Norrlands snötäckta gator till soliga Algarve.
Hanna Ljungberg har blivit något av en ikon inom damfotbollen. 2003 blev hon utsedd till världens tredje bästa fotbollsspelare, året före hade hon krossat Damallsvenskans målrekordet med 39 mål på en säsong (för att sätta det i perspektiv; under damallsvenskan 2013 var det endast tre lag som gjorde 39 mål eller fler – Tyresö, LdB FC Malmö och Linköping). Dessutom har Hanna det blågula rekordet i antalet landslagsmål. Och hon sällar sig till en mycket liten skala av svenska fotbollsspelare som gjort mål i en VM-final.
− Algarve Cup för mig var ett fantastiskt roligt läger. Det var dels väldigt bra matcher, dels var det första gången på gräs under det året. Vi va rju inomhus hela vintern, och sen får man komma ut och få lite värme. Sen var det bra matcher. Eftersom det är så mycket matcher under Algarve Cup får man också relativt mycket fritid, för du kan inte träna så hårt. Det är ett jättebra läger – både socialt och kvalitetsmässigt, berättar Ljungberg och fortsätter efter några sekunders fundering:
− Algarve Cup är jätteviktigt år då det inte är något mästerskap.. Just att man har mycket tid tillsammans, tio dagar, bra matcher och att hitta en känsla i laget.
2001 föll saker på plats
Hanna Ljungberg var en viktig länk i den trupp som vann Algarve Cup 2001. Efter Algarve tog sig landslaget, som då leddes av Marika Domanski Lyfors, till EM-finalen samma år. Året innan, 2000, hade Sverige åkt ut i gruppspelet under OS. Domanski Lyfors menar att vändningen för de landslag hon ledde kom just där – under turneringen i Portugal 2001. Hanna Ljungberg håller med:
− Varje läger är ju viktigt, men det var kanske just under Algarve 01 som det föll på plats. Att vi fick känslan att ”nu är vi snart där”.
Algarve Cup ligger sett till upplägget för svenska lag mitt i försäsongsperioden. Det ställer höga krav på den enskilda spelaren.
Sverige har vunnit Algarve Cup tre gånger på 20 försök, vad krävs för att vinna?
− Självklart att man kommer dit väl förberedd. För oss kommer det på försäsongen och då kan man vara ganska nedtränad. Vii från norr hade ju knappt spelat en match på flera månader. Så man är i lite olika fas, då krävs det rätt mycket av de svenska spelarna, om man jämför med de europesika lagen som är i säsong.
Tror du att det är svårare för Sverige att vinna turneringen, apropå det du nu nämner?
− Jättesvårt att säga, å andra sidan kanske de andra lagen är mer slitna? Det är så klart viktigt att vinna en turnering, men känslan är kanske ännu viktigare. Att hitta den jobbar man med otroligt mycket.
Framgång föder framgång men……
Framgång föder framgång sägs det. Och även Ljungberg nämner att framgångar i Algarve ger en välbehövlig boost inför ett mästerskap. Men trots det brukar svenska framgångar i Algarve innebära sämre mästerskap samma sommar. Vinsten i turneringen 01 och finalen i EM samma år får ses som undantag som bekräftar regeln. Frågan är varför? Hanna Ljungberg har inget hundraprocentigt svar utan rycker lite på axlarna och konstaterar att ”man vinner ju hellre mästerskapet på sommaren än Algarve Cup”, att matcherna i Algarve ofta är en bra fingervisning, men att det inte är resultaten utan spelet som är det viktigaste.
− Självklart kan man få en fingervisning men… Det är tajt som tusan i världstoppen. Men om man är i form, hur väl förberedd man är och så vidare – det kan absolut svänga från försäsongen till mästerskapen. Kanske framför allt vill man få svar på vad man behöver jobba vidare på.
Undertecknad frågar om Hanna Ljungberg har något favoritminne från Algarve att dela med sig av. Det har hon inte, inte som hon kan komma på direkt. Hon nämner att hon spelat i Algarve under tio år (”kanske mer”) och spelat nästan 40 matcher. Då blir det en helhetskänsla när man pratar om turneringen, inte någon specifik match som dyker upp.
Finalen 2001, gjorde du mål i den matchen?
− Ingen aning, det är ju 13 år sedan. Jag kommer ofta ihåg sådant, men just det – jag minns inte.
Hanna Ljungberg har måhända inget minne av något mål i finalen 2001, men hon minns andra – viktigare mål. Idag är hennes eget fotbollsspelande till ända, men iklädd det blågula träningsstället, är hon sjukgymnast för Sveriges F16-landslag. Efter åtta års uppehåll från studierna plockade Ljungberg upp den bollen när hon lade fotbollen åt sidan.
− Just det här när man slutar kan vara en kris för många, för det är ju något man har gjort i hela sitt liv. Man är van att gå till träningen varje dag och träffa 20 av sina närmsta vänner, så det är ett stort steg, säger Ljungberg och vi skrattar lite åt att hon, under slutet av sin spelarkarriär, fick möjlighet att prova på flera olika typer av rehab för egen del och där fick möjlighet att odla sitt intresse.
Hanna Ljungberg må ha lämnat fotbollsspelandet, men inte fotbollen. Hon kommer inte att lämna den norrländska försäsongen för värme och tuffa matcher i Algarve någon gång mer. Det överlåter hon åt andra.
Stora bilden. Foto: Bildbyrån