Redan i mars ska Umeå IK möta Zvezda 2005 på bortaplan i den första semifinalen av UEFA Women´s Cup. Returmötet sker på hemmaplan i början av april.
Hanna som numera enbart koncentrerar sig på spel i klubblaget känner suget komma krypande inför de förestående uppgifterna.
– Javisst, det är nu det roliga börjar och man kan få spela fotboll inte bara träna. Att komma ut på fullstor plan är nödvändigt och att få två tuffa matcher i helgen är verkligen jättebra för oss som tränar på en mindre yta inomhus.
Ni har fått ny tränare Mika Sankala och ett par av era mest meriterade spelare har slutat. Umeå IK står inför en spännande och utmanande säsong?
– Absolut och visst var det lite pirrigt och oroligt ett tag, främst när Andrée slutade och vi stod utan tränare. Men när Mika kom föll allt på plats. Han kändes bra direkt och att han har rätt ambition och drivkraft har han redan bevisat för oss tjejer.
Var står ni spelmässigt med tanke på spelarförluster som Marta, Frida Östberg och Johanna Frisk?
– Under försäsongen tycker jag det ser bra ut. Lisa Dahlkvist och Mami Yamaguchi har tagit ett kliv till i sin utveckling och de bägge kan leverera, det vet jag. Sen har vi flera lovande spelare som bara blir bättre, det handlar ju om att skaffa sig rutin och det lär dom få ännu mer av i år eftersom med mera speltid för t.ex Emma Åberg Zingmark (91:a).
Hur är det med Elaine?
– Jodå, hon är verkligen på gång och kommer att vara en stor tillgång. Hon skadade ju knät i den här cupen ifjol men är tillbaka i spel. Förra veckan spelade hon en del i
träningsmatchen mot Piteå IF.
Nyförvärvet Mija Saari, har du hunnit bekant dig med henne ännu?
– Bara knappt. Hon har varit borta mycket med det finländska landslaget och spelat men att hon är en mycket bra vänsterback är det inget tvivel om.
Du själv då. Hur känns det i kroppen?
– Jo tack. Det känns bra. Numera hinner jag tag det lugnt mellan varven och jag försöker verkligen att hushålla rätt vad det gäller balansen mellan träning och att återhämta mig så att jag inte drar på mig några onödiga skador.
Det var just de många skadorna som fick Hanna att tacka nej till spel i landslaget. Numera har du litet tid över till annat och då är vi litet nyfikna på vad du gör för att fylla dagen?
– Jag har börjat plugga igen. Ambitionen är att läsa färdigt till bli sjukgymnast. Jag inledde kursen för några år sedan med fick lägga det på is och just nu håller på att repetera det jag läste inledningsvis. Sen får jag väl säga att det känns rätt skönt att ha tid över till annat än att bara träna, spela damallsvenskt och i landslaget. Jag har dubblerat i tolv år och jag känner definitivt att det räckte, avslutar Hanna.
