– Kontakten mellan Hammarby och mig etablerades genom att jag kände Mami Yamaguchi sedan tidigare. Vi spelade två år tillsammans på Florida State University, berättar Becky och tillägger att hon även spelat med Tyresös Katrin Schmidt och Kirsten van de Ven, KIF Örebros Sanna Talonen samt Dalsjöfors’ India Trotter.
– Nu är jag i Sverige och än så länge njuter jag absolut att vara här trots att resultaten inte varit på vår sida. Tjejerna i laget är jättetrevliga och både tränarna och organisationen har gjort mycket för att jag ska känna mig välkommen här, säger Becky.
Har du redan fått en uppfattning om vad som krävs för att vända den negativa trenden för Hammarby?
– Jag tycker att vi inte hotar motståndarna tillräckligt i offensiven, men vi har bra spelare som jobbar riktigt hårt. Den sista matchen (mot Linköping) var förstås väldigt svår. Vi förlorade Kelly Eagan (utvisad) mycket tidigt och hade bara en forward. Vi måste hota mer framåt och vi måste minska våra enkla fel i det defensiva spelet. Men det finns potential i spelarna och jag trivs att vara med dem, försäkrar Becky.
Vi kommer in på Becky Edwards och hennes erfarenheter i WPS. 2010 draftades hon av FC Gold Pride i San Francisco och flyttade från öst till väst, långt fran hemtrakterna i Downington i delstaten Pennsylvania. Hon började så tidigt som i femårsåldern att spela fotboll och berättar att det var syskonen som spelade och att man snabbt upptäckte att hon var speciellt bra på fotboll. Tills hon var 13 spelade Becky med killar.
2008 var Becky Edwards lagkapten för det amerikanska U20-landslaget som vann VM-guld i Chile. Bland lagkamraterna fanns spelare som Alex Morgan, Keelin Winters och Megan Klingenberg som alla har tagit steget in i WPS topklubbar.
Vad skiljer spelet i WPS från det i Sverige?
– Här är det mera orienterat på bollinnehav. Man har mer tid med bollen. I WPS har jag mycket mindre tid med bollen, man spelar direkt vidare. Det är bra för mig att se båda sidorna av spelet. I Western New York vinner jag bollar och passar till Marta eller Sinclair. Här har jag mer ansvar att hålla bollen. Jag försöker, men än så länge har det inte gett resultat, tyvärr.
Man har pratat mycket om framtiden i WPS, det går många rykten, men Beckys Western New York Flash verkar stabilt. Laget ägs av familjen Sahlen som äger ett av USA:s största företag i köttbranschen.
– Jag är jättetacksam att vi har engagerade ägare med familjen Sahlen. Efter mitt första år med Gold Pride i San Francisco där vi hade ett otroligt bra lag tog det plötsligt slut väldigt snabbt. I Western New York däremot är det en känsla av säkerhet, vi vet att de kommer tillbaka och att de kommer att stödja både WPS och vårt lag.
Men hur ser framtiden ut för ligan i sig?
– Det är ganska instabilt, speciellt nu kanske efter det tredje året, eftersom många kontrakt går ut nu. Men jag tror att VM i Tyskland skapade ett genuint intresse för damfotboll. Vi hade många matcher med 2,000 åskådare före VM, men när Abby (Wambach) dök upp efter turneringen kom plötsligt 15,000. Finalen sågs av 11,000 och jag hoppas verkligen att sponsorer och investerare är intresserade och sponsrar damfotbollen och WPS. Man vet dock aldrig.
Becky Edwards medger att det var ganska tufft just för henne att spela två matcher med Hammarby och förlora två gånger i rad. I WPS har Western New York endast förlorat två mather i år och vann guld med ligans yngsta lag. Hemmamatcherna spelas i Rochester medan laget har sitt säte i Buffalo som ligger drygt sju timmars bilresa utanför New York. Det är också en stor skillnad mellan Buffalo och Stockholm.
Lite mer än 250,000 människor bor i Buffalo och spelarna bor tillsammans i en lägenhetskomplex med många bekvämligheter.
– Det är kanske inte så jättemycket att göra där, säger Becky och berättar att hon redan har sett en del av Stockholm tillsammans med Tyresös mittback Whitney Engen som också hon kommer från Western New York.
För 2012 har Becky redan kontrakt med de regerande amerikanska mästarna som ville ha kvar henne en säsong till. I år fick hon starta alla 19 matcher som laget spelade och förstås hoppas hon att någon gång bli kallad till USWNT, det amerikanska landslaget.
Vad vet du om den kvällens motståndare Djurgården?
– Ärligt talat inte så mycket, men jag hört att det är ett väldigt fysiskt lag. Jag kommer att ge mitt bästa för att vi ska kunna vinna, avslutar Becky fotbollssnacket.
Eftersom datumet för vårt möte är den 11 september 2011 frågar jag vad hon minns av den dagen för 10 år sedan som förändrade USA och världen.
– Det är otroligt att det är redan 10 år sedan. Jag var 13 år då och jag minns att jag var i skolan och att det plötsligt blev väldigt känslosamt, vi hade en kvinnlig lärare som grät och då förstod vi att något hemskt hade hänt. Jag tror att det knappast finns någon vuxen som inte vet vad hon gjorde just denna dag.
Text: Rainer Fussgänger