En av Norges mest meriterade fotbollsspelare har tidigare i år förklarat att hon lägger fotbollsskorna på hyllan. Solveig Gulbrandsen har lyckats med att vinna både EM, VM och OS med det norska landslaget. Damfotboll.com har pratat med den norska mittfältsgiganten som i somras var med bland EM:s bästa spelare.
Under 15 år har Solveig Gulbrandsen spelat för det norska A-landslaget och gått från klarhet till klarhet. När hon för några veckor sedan spelade karriärens sista match skrev många i norsk media att Norges i särklass största spelare genom tiderna säger farväl. Nog är det så. De som har sett med vilken pondus och med vilken unik spelförståelse Solveig rörde sig på fotbollsplanerna i Kalmar, Norrköping och Solna den här silversommaren 2013 håller troligtvis med om att ha sett en av damfotbollens största europeiska profiler spela sin sista turnering.
– Det ska bli skönt att ha ledigt på helgerna. Det har verkligen varit slitsamt att vara så mycket borta från familjen, sade hon till norska NRK inför sista matchen som hennes Stabæk spelade mot Amazon Grimstad.
Lyckosam comeback
Men detta var år 2010, året då ”Sola” som hon kallas i vårt västra grannland slutade och gjorde comeback. Var alltså med när gamle räven Even Pellerud tog över laget igen efter ett urdåligt VM i Tyskland med sorti i gruppspel mot Australien och Brasilien.
Pellerud blandade rutinerade spelare som Ingrid Hjelmseth, Marit Fiane Christiansen, Trine Rönning, Ingvild Stensland och inte minst ”Sola” Gulbrandsen med unga stora talanger som Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg och lyckades med bedriften att besegra Tyskland i Kalmar. Returen vanns visserligen av Tyskland på Friends Arena i Solna, men Norge hade tagit ett EM-silver och blivit bäst i Norden igen.
Du har spelat många stora turneringer i nästan alla världsdelar. Vilken var din favoritturnering och varför?
Solveig Gulbrandsen svarar direkt:
– Jag har nog bästa minnen från EM. Speciellt turneringen 2005 i England som var mitt internationella genombrott. I semifinalen spelade vi mot Sverige och jag gjorde två mål och en assist och vi vann med 3-2 efter förlängning.
Genom åren har du spelat med många världsspelare och mött ännu fler. Finns det favoriter bland dessa och vilka motståndare har du haft mest respekt för?
– Det är så otroligt många goda spelare som jag har fått äran att spela med. Med Trine Rønning och Ingvild Stensland har jag spelat många år tillsammans, både i klubblag och i landslaget. De är fantastiska tjejer och otroligt goda fotbollsspelare. Det är svårt att tänka på några motståndare, eftersom jag mötte ju hela tiden spelare på en väldig hög nivå. Självklart måste jag ju nämna även Marta som jag spelat med i USA. Där hade jag också glädjen att få spela med Christine Sinclair, Shannon Boxx och Camille Abily, alla fantastiska spelare.
Hyllar EM i Sverige
Hur blickar du tillbaka på årets EM i Sverige som blev en stor succé för både Norge och dig själv?
– Det var en härlig upplevelse, ett av de bästa mästarskap jag har varit på. Mycket publik, jättebra organisation, fina människor och jag älskar ju Kalmar, svarar ”Sola”.
– För oss som lag gick det ju bättre än förväntat. Det var verkligen ett litet äventyr.
I finalen missade du Norges andra straff, kort efter att Tyskland tagit ledningen genom Anja Mittag. Har du kommit över detta eller tänker du ibland vad som kunde ha skett om du satt straffen?
–Jag tror inte att jag någonsin kommer över detta. För min del hade det inte kunnit avslutas på ett sämre sätt i ett annars bra mästerskap. Men livet går vidare och då är det alltid härligt att kunna komma hem till familjen. De var ju glada bara för att jag kom hem.
I en norsk tidning läste jag att du strax efter EM hade sagt att du skulle kunna tänka dig att bli norsk landslagstränare någon gång efter Even Pellerud. Är det fortfarande ett mål du kommer att sträva efter?
–Jag gillar att sätta höga mål. Då har man någonting att sträva efter. Men först ska jag nog vänja mig vid att jag inte längre spelar fotboll. Man måste vänja sig lite vid den nya vardagen. Det finns mycket som jag måste lära mig. Det lilla som jag har lärt mig som tränare är att det är oerhört mer jobb än som spelare och att det är mycket svårare än man tror.
I 15 år har du spelat för det norska landslaget. Hur har damfotbollen utvecklats under den tid du varit med, och hur ser du på dess framtid om 5-10 år?
– Det har varit en enorm utveckling, speciellt tekniskt och med tanke på speeden. Det går avsevärt mycket fortare nu. Jag hoppas att damfotboll får den respekt den förtjänar och jag hoppas att fler länder tar efter Sveriges och Tysklands exempel. Båda länderna har gjort mycket för damfotbollen, säger Solveig Gulbrandsen.
damfotboll.com har mycket respekt för en av damfotbollens största som nu har lagt av. Förhoppningsvis ser vi Sola tillbaka i en annan roll, någon gång när hon har vant sig att ha ledigt på helgerna.
Text. Rainer Fussgänger
Foto: Karin Reuter (toppbild)
