– Det har verkligen betytt jättemycket, verkligen. Om man ser till styrkebiten har det blivit mycket mer träningar och ett helt annat upplägg. Det är träning på morgonen, hem och vila och fotboll igen – nästan bara fotboll men det är så jag vill ha det. Men man kan göra något annat också som att gå på stan.
När damfotboll.com möter U20-landslagets och LdB FC:s mittfältare har hon dock rödblå matchkläder på sig. VM-förberedelserna innehåller några matcher med Söderettan-laget Vittsjö.
– Jag har inte fått någon speltid (i LdB) på ett par matcher, i och med att jag ska till VM är det jättebra att den här möjligheten finns så att man håller uppe tempot. Även om det är ganska stor skillnad på Söderettan och Damallsvenskan är det bättre med matcher än bara träning.
Hur märks skillnaden mellan serierna mest?
– Här är det mer anfall och bollar fram och tillbaka, i Damallsvenskan vågar man mer hålla i boll. I LdB FC har vi en spelidé att vi ska upp på yttermittfältare eller tillbaka, det känns lite proffsigare.
I LdB FC har vi lärt känna dig som en defensiv mittfältare som ger understöd till bland andra Nilla Fischer, har du liknande uppgifter i landslaget?
– Det är ungefär samma, även om jag har spelar vänsterytter och gått in ett steg centralt är jag defensiv. Defensiven som är min spelstil, de offensiva kvalitéerna tar jag inte fram så ofta – jag är bra på att balansera laget.
Vad hade du för känslor inför VM?
– Det ska bli skitkul, verkligen jättespännande. Bara att komma med i truppen, man har inte fattat hur stort det är, det bli någonting man aldrig kommer att glömma. Tyskland är verkligen i fotbollsnation. Man får ställa in sig på att det är jättemycket runt omkring, med mycket media.
Har du någon personlig målsättning inför mästerskapet?
– Självklart vill jag ha speltid, men det är ju Sveriges bästa spelare som åker så det är jättestor konkurrens. Vissa spelare passar i olika matcher och laget tas ju ut efter det, det är bara att visa på träningarna att man vill spela.
Till sist, vad är ditt bästa fotbollsminne?
– När jag spelade i Falköping och vi gick upp i Damallsvenskan. Efter vår sista match hade vi telefonkontakt via en i publiken med den andra matchen,och så sa han att vi hade tagit hem guldet. Det var en sjuk känsla, riktigt härligt.
Text: Fredrik Hasselgren
| Attachment | Size |
|---|---|
| u20vmlogg.jpg | 9.11 KB |
