Matchen på Skytteholm mot Bollstanäs bjöd på mycken spänning, tufft spel och ett hemmalag som nog var litet tyngt av stundens allvar och betydelse. Båda lagen inledde försiktigt och de få antydningar till chanser kom ofta via ett högt presspel där försvarande lag tappade bollen på sin egen planhalva.
Hemmalaget försökte med snabba raka uppspel längs kanterna där Bollstanäs hade det jobbigt på sin högerkant. Malin Diaz firade av och an triumfer med sin luriga teknik men de riktigt stora chanserna uteblev.
Ju längre första halvlek led tog dock Bollstanäs gradvis över mittfältet där Kimberley Boulos och Linda Fagerström vann duellerna mot sina innermittfältskollegor i hemmalaget, Hanna Folkesson och Nazarin Vazenpanah.
Mot slutet av halvleken var det en lång period där ett nervöst hemmalag faktiskt inte kom över halva plan. Farligast var Ida Hedstads skott för Bollstanäs i straffområdskanten där AIK-målvakten Sofia Almryd med ett pantersåprång tippade bollen till hörna. I sista skälvande minuten kunde dock AIK friställa Therese Boström där bortalagets försvar inte alls hängde med och fri med Pernilla Ebberyd rullade hon in 1-0. Stor glädje och lättnad både bland spelarna och på bänken.
Man kunde nästa ana att AIK-tränaren Patric Jildefalk sagt åt sina spelare att ”våga spela vårt spel” inför andra halvlek och laget startade också mycket bra. Ett par minuter in på halvleken såg det ut att bli 2-0 då ett skott i ett överbefolkat straffområde från Hanna Folkesson såg ut att gå in vid bortre stolpen men den skruvade sig i stolpen och Bollstanäs kunde rensa.
Halvleken blev annars den första lik, ju längre tid desto mer Bollstanäs, också beroende på att AIK ville slå vakt om sin ledning och sjönk allt djupare på egen planhalva. Bortalaget försökte med ideliga inlägg men det mesta togs bort av framför andra Jennifer Nordin som växte ut till en jätte i försvaret, allt under gamla storspelaren pappa Kristers ögon.
Vild glädje utbrast efter slutsignalen och även om man inte är teoretiskt klara så är ju givetvis avancemanget klart då man har tre poäng och 14 mål upp på Sundsvall inför sista matchen.
Hos AIK imponerade försvaret mest, mittbackarna Nordin och Stephanie Wroblewski lät inte Bollstanäs alls komma fram i mitten och notabelt och symptomatiskt var att detta var första gången i år som bortalaget inte gjort något mål.
Bollstanäs som är ett helt annat lag än i våras har visat under hösten att man är i paritet med de bästa konkurenterna men har lite kvar då man knappt men ändå förlorat mot de tre lagen ovanför i tabellen under hösten. Även här gör man en bra försvarsinsats och matchen som helhet var onormalt fri från högkaratiga målchanser. Linda Fagerström dominerade långa stunder på mitten medan AIKs stjärnspelare Nazanin Vazegpanah var förvånansvärt anonym.
Sett över denna match så kommer AIK att få det tufft i Damallsvenskan, men laget kan naturligtvis bättre när man inte spelar med nerverna utanpå tröjorna men en handfull nyförvärv behövs nog, speciellt på mitten där man hade det väldigt tufft i denna match.
AIK kan nu åka till Dalarna nästa helg och spela av matchen mot Gustafs och sedan ladda för Damallsvenskan nästa säsong.
Bollstanäs skall också spela av sin match, en nu helt betydelselös då Umeå Södra har klarat sitt division 1-kontrakt nästa säsong.
Avslutningsvis måste domarteamet under ledning av Annika Andric framhållas. De gjorde en utmärkt match och visst är det roligt med en domare med glimten i ögat som samtidigt tillåter tuffa men ärliga tag, ett måste för att damfotbollen skall fortsätta utvecklas
