Fotbollstjejen Daniella Novakovic drömmer om genombrottet med stort G. Först vill hon vinna Cup Kommunal med Stockholm och sedan ta en plats i AIK:s damlag. Det ena målet är redan avklarat, nämligen att vinna Cup Kommunal.
Nu är Bara några timmar innan Marta Fotbollsmagasin träffade Daniella Novakovic skrev hon ett nationellt prov. Ni som skrivit ett nationellt prov vet precis hur jobbigt det är, hur mycket man ofta våndas inför det och hur oron inför resultatet ofta ligger som en klump i magen. Här finns inga sådana tendenser. Daniella Novakovic rycker lite på axlarna och säger att hon tror att det gått bra, och har det inte det så kan hon inte göra så mycket åt saken just i detta nu. Det hon kan påverkar försöker hon påverka, det hon inte kan påverka försöker hon att släppa. Lite så är det med fotbollen också. Novakovic pratar om de långsiktiga drömmarna – att ta en plats i landslaget, och de kortsiktiga – att komma in i spelet igen efter korsbandsskadan som förstörde fjolåret.
– Jag vill utvecklas så mycket som möjligt, ta en plats i A-laget och A-landslaget, säger Novakovic samtidigt som servitrisen ställer ned en stor kopp choklad framför henne på bordet.
Korsbandsskadan kan hon inte påverka, den fanns där och det var frustrerande att inte kunna ägna sig åt det bästa man vet – men att bara gå runt och tycka synd om sig själv? Nej, istället handlade det för Novakovic att ge sig själv bästa möjliga förutsättningar att ta sig tillbaka och fortsätta jaga drömmen. I dagsläget finns det två mål som ligger nära, två mål hon har i bakhuvudet när hon, med sporttrunken över axeln, går mellan hemmet i Solna centrum och träningsplanen vid Skytteholms IP. Det ena är att bli så pass bra att hon får vara med och träna med A-truppen igen, det andra målet är finalen i Cup Kommunal.
Cup Kommunalfinal med EM-final som bonus
Finalen i Cup Kommunal spelades, precis som en annan mästerskapsfinal, den 28:e juli. Stockholm mötte Västerbotten på Skytteholms IP i Solna och vann matchen med hela 6-2. Daniella gjorde ett av målen och har alltså redan klarat av ett av sina närmaste mål.
Fotboll och skola tar all tid
Daniella tränar med AIK:s F19-lag fem gånger i veckan, med skolan tre gånger i veckan och en hel del på sin fritid också. Utöver det tittar hon på fotboll. Hennes pappa är assisterande tränare för AIK:s herrlag.
– Det är fotboll hela tiden, känns det som. Är det inte jag som spelar är det pappa som har match, så det kanske tar 90% av min tid.
På den lediga tiden ska hon hinna med att plugga och umgås med vänner. Just nu går Daniella första året på den samhällsvetenskapliga linjen i Solna, med inriktning på beteende. Hon ville gå en linje där man får en bra grund att stå på, men hon vet inte vad den kommer att leda till. Om hon får bestämma är det ett senare problem. Drömyrket har hon klart för sig: fotbollsspelare. Den drömmen delar hon med många, många andra. Och när vi frågar vad som kommer göra att just hon når sina drömmar blir svaret som följer:
– Jag måste fortsätter träna, men jag måste också vilja. Vilja bli bättre, vilja träna, vilja lyckas. Det handlar inte om att jag måste träna, utan jag måste vilja träna, jag måste se glädjen i det. Det är små marginaler, det är den som vill träna mest och utvecklas mest som når dit, säger hon och nämner sedan tur som en faktor. Efter visst filosoferande kommer vi dock fram till att tur egentligen har mycket lite med det hela att göra. Kämpar man tillräckligt hårt kommer man, mest troligt, att ha tur. Tur förtjänar man.
Familj, fotboll, fysträning allt hänger ihop
Daniella Novakovic har alltid spelat fotboll, alltid närt drömmen om att en dag ta en plats i AIK:s A-lag. Hon beskrivs, av vår fotograf som följt henne och många andra AIK:are, i flera år, som en energisk spelare. En spelare med teknik som alltid vill gå framåt men även tar ansvar bakåt. Daniella själv säger att tekniken är hennes stora styrka.
– Tekniken måste jag säga, de försöker jag använda så mycket som möjligt.
Fysiken däremot. Det är där hon känner att hon har mest att jobba med. Och hon tränar mycket fys. Ett av de tre pass hon kör med skolan har hon vigt åt fysträning. Hon försöker också att träna mycket fys på egen hand, och disciplinen tycks det inte vara något fel på.
– Det finns en motivation i att jag vet att det är det jag behöver göra för att bli bättre.
Daniella får hjälp att utvecklas av sin familj. Storebrorsan har spelat fotboll i många år, så även hennes pappa. Ja, Daniella Novakovic är dotter till Nebojsa Novakovic som närmast kan beskrivas som en levande legend i AIK-tröjan. Något hon får höra ofta och mycket, även vi ställer frågor om det.
– Hela tiden, jag får massa frågor om det. Man hör det hela tiden, där är Nebojsas dotter, men det är inget jag tänker på när jag spelar. Folk säger att vi är väldigt lika på planen, att vi rör oss lika. Men, han var kanske lite snabbare, säger hon om liknelsen med sin pappa. Men hon har aldrig känt någon press av det. Snarare har han varit en stor tillgång och utvecklat henne som spelare.
– När jag inte har träningar själv så tränar jag med honom, det är skönt. Han har hjälp till jättemycket, det är skönt att ha honom där.
Utveckling pågår
Åter till Cup Kommunal. Turneringen för denna årskull påbörjades under 2012. Det började med ett gruppspel, där gruppvinnarna och bästa tvåan går vidare till ett andra gruppspel. Vinnaren i det gruppspelet går sedan vidare till kvartsfinal. Denna årskull av stockholmare är obesegrade och förblev i denna upplaga av Cup Kommunal.
– Det började under 2012. Det är som ett kval till ett mästerskap. Det har inte varit exakt samma lag under hela resan. Man måste kunna spela med alla, jag tycker ändå vi har löst det bra. Alla är lika sugna på att spela, säger Daniella Novakovic.
– Vi har spelat tillsammans i två år, vi känner varandra. Och vi möter ju varandra minst två gånger under en säsong. Så, vi vet om varandras styrkor och svagheter.
Styrkor och svagheter ja, när vi ber henne plocka ut Stockholms-lagets styrkor kommer svaret snabbt. Tekniken, spelskickligheten och fysiken. Frågan om svagheter visar sig vara svårare.
– Vi har varit i underläge några gånger, det är en svaghet. Men lyckats vända det, så egentligen kanske det är en styrka? Men om man säger så här, det är en svaghet att vi tappar i början av matcherna. Men… äsch, vi lyckas ändå vända det, det är ändå en svaghet och styrka.
Vi pratar även om att hennes vardagliga fotbollsutbildning sker i AIK:s F19-lag, men att hon lärt sig mycket av spelet i distriktslaget.
– Man måste, under en kort tid, lära sig att spela med andra. Läsa av deras spel och så, säger Daniella för att i nästa mening berätta att spelarna känner varandra ganska bra ändå.
Uttagningarna till distriktslaget börjar när man är 13-14 år gammal. Då plockas spelare med stor potential och spetskompitens ut till det distriktslag, som får åka till elitlägret i Halmstad. Efter det trummar det på. Är det en press för spelarna undrar vi? Att redan i tidig ålder få ögonen på sig och räknas som en stor talang?
– Jag har alltid sett det som en kul grej, man är lite nervös inför uttagningar och så men det är ändå roligt när man väl är där. Press finns hela tiden, det gäller att hantera det. Jag försöker bara tänka på fotbollen och göra mitt på planen, då brukar det släppa, förklarar Daniella.
Korsbandsskadan gav en obalans i livet
Som tidigare nämnts har Daniella nyligen kommit tillbaka från en korsbandsskada. Olyckan var framme under försäsongen ifjol och hon hann med att spela några matcher under fjolåret. Men i år är det hennes år, säger hon.
– Det känns verkligen så , säger hon och berättar sedan hur frustrerande det var med korsbandsskadan.
– Jag tränade alla dagar i veckan, och då var det som att någon tog ifrån mig allt. Det var en jobbig period, säger Daniella och erkänner att sådana perioder går ut över mycket, exempelvis hur man presterar i skolan.
– Man är van att göra vissa saker varje dag, och jag mår bra av att spela fotboll. Man kan säga att det blir lite obalans i livet, säger hon och berättar sedan att favoritämnet i skolan är språk, främst engelska. Matematik däremot, det är inte riktigt hennes grej.
Hon har fotboll i skolan också. Där i hennes fotbollsklass återfinns nästan hela laget från AIK, så de spelar tillsammans på skoltid.
– Vi blir ett bättre lag av att träna mer tillsammans, säger hon och berättar sedan att tränaren på skolan är samma tränare som de har i klubblaget.
Drömmer om genombrott
Daniella Novakovic drömmer om genombrottet med stort G. Genombrottet får gärna komma i en match med AIK:s damlag mot Tyresö där hon snurrar upp Marta och sätter bollen i nät.
– Man vill spela i de stora lagen, på de stora arenorna. Jag har sett Marta spela några gånger på Skytteholm. Det är klart man tänker på det ibland, säger Daniella med ett stort leende och fortsätter blicka ut mot framtiden. Men hon är också noga med att stanna kvar i nutiden, för här finns matcher att vinna, titlar att bärga och nya löpdueller att gå segrande ur.
Text: Alva Nilsson
Foto: Anders Henriksson
