För några dagar sedan redovisade SVT-sporten en enkät med tränare eller ”företrädare” för Damallsvenskans klubbar varav tio ville se en förändring.
Riktigt vad den skulle bestå i finns säkert olika uppfattningar om. Förbundskapten Thomas Dennerby föreslog en åttalagsserie. Ett annat alternativ framfördes av Djurgårdens tränare Anders Johansson, klyvning på mitten efter halva säsongen, sex lag till slutspelsserie resten till nedflyttningsserie.
Spåren borde ha avskräckt från början av 80-talets herrallsvenskan när man hade tittat för mycket på Elitserien i ishockey och så småningom återgick till rak serie. Sedan har herrallsvenskan utökats till 16 lag – mest av kommersiella skäl, fler matcher mer intäkter, inte för att få jämnare matcher.
Det kan nog bli jämna matcher bland sex eller åtta lag i Damallsvenskan för att inte missa slutspel respektive nedflyttning, och vem törs då ge yngre spelare chans i A-laget om varje match är avgörande? I och för sig har många klubbar varit dåliga på det ändå, men nu skulle man behöva toppa sitt lag i varje match.
För Damallsvenskan torde en minskning av antalet lag åtminstone betyda mindre utgifter för resor, men mera intäkter?
Frågan är om man kommit till vägs ände behöver få ett svar. Fastslå att inte ens seriesegrarna i de två div 1-serierna tillför Damallsvenskan spetskvalitet förrän i bästa fall efter ett par år när de undvikit att åka ur. Det jobbet kunde redan ha gjorts i en Superetta. Klubben/klubbarna som flyttas upp från denna borde då vara både spelmässigt och organisatoriskt mogna att direkt kunna mäta sig med de etablerade lagen i Damallsvenskan och vässa övre halvan i serien.
Vad gäller ekonomin finns säkert fotbollens pengar redan men inte där de skulle göra bäst nytta. Och då får man titta på t ex attraktionsvärde för hemmapublik, i vilken mån klubbarna bidrar med spelare till de olika landslagen m m när medlen ska fördelas i fortsättningen.
Förslag till ändring av tävlingsmodell har dykt upp varje gång damlandslaget inte nått sin målsättning i ett mästerskap. Det har funnits möjlighet att driva frågan genom Elitföreningen Damfotboll (EFD). Att det inte utmynnat i förslag till Svenska Fotbollförbundet visar hur spretigt tyckandet varit och är. I år var allt frid och fröjd efter den långa förlustfria sviten inklusive mot de bästa nationerna i Algarve cup.
Det saknas goda exempel på att slutspel skulle höja kvaliteten på landslagsspelarna, man behöver bara gå till Danmark där fyra klubbar gör upp om mästerskapet. I EM gick det si så där…
Det goda exemplet på rak 12-lagsserie finns så klart i Tyskland. Varför prenumererar Tyskland på EM-titeln år efter år?
Talet om ändring av serieupplägg är dock att flytta fokus från kärnan och det faktum att lagen i Bundesliga tvingar varandra att etablera en högre spelnivå i sina matcher än de svenska behöver i Damallsvenskan. Och vem faller det tillbaka på? – Jo, både på tränare och spelare. De tyska spelarna och tränarna jobbar inte under bättre förhållanden än de svenska.
Kommentar: Thorsten Frennstedt
