En skada gjorde att landslagsspelaren och Umeå-anfallaren Jenny Hjohlman kom till seriestart utan en försäsong i kroppen. Ändå gjorde hon det hon gör bäst – mål.
– Jag var skadad från december och till seriestarten. Jag missade bara en match på säsongen, men hela försäsongen, då kändes det som jag aldrig kom in i det på riktigt, säger Hjohlman och vi leker med tanken att det hade sett helt annorlunda ut om situationen var den omvända. Vi låtsas för någon minut att Hjohlman kommit in i detta fotbollsår helt skadefri, med känslan från 2013 i kroppen och med självförtroende upp över öronen.
– Det är svårt att tänka hur det skulle sett ut då, men det hade säkert blivit en bättre säsong. Det får man innerligt tro – annars vore ju försäsongen bara slöseri med tid, skrattar Hjohlman när hon spekulerar om det uppmålade omvända scenariot hade ägt rum.
Konstig säsong
Men trots en icke-existerande försäsong i benen och att Umeå IK inte presterade som man velat lyckades Hjohlman alltså göra 12 mål i Damallsvenskan. 12 mål på 19 matcher.
– Konstigt helt enkelt, tänker Jenny högt och fortsätter.
– Ja, ska jag beskriva säsongen 2014 med ett ena ord väljer jag konstigt. Allt var konstigt. UIKs säsong, hela Damallsvenskan, min säsong. Det känns som att ingenting satt ihop med något annat, det var inte logiskt.
Umeå IKs säsong ja. Trots Hjohlmans målsuccé lyckades laget aldrig utmana toppen i Damallsvenskan som många trodde. Man gick bet där helt enkelt.
– Vi trodde att vi skulle klättra, så det var en besvikelse. Jag tror att det berodde på spelschemat, vi mötte alla topplagen sent på våren och sedan direkt igen på hösten. Jag tror att vi förlorade åtta matcher på rad, då blir självförtroendet lidande. Men det ska inte vara så, vi ska vara ett lag som kan slå topplagen och vara med där uppe, summerar Hjohlman och ser på det från den positiva sidan.
– Nu vet vi att vi klarar av det, att vi faktiskt kunde vända trenden. Ett tag trodde jag nog att vi skulle fortsätta att förlora, och förlora och förlora.
Efter att vi gått igenom Umeå IKs säsong snuddar vi återigen vid de där 12 målen Hjohlman i årets seriespel. – Helt ologiskt, enligt Hjohlman själv.
– Det är nog det märkligaste av allt. Jag kände ju att jag aldrig var på banan i år, och jag tror inte att jag hade fler avslut på mål än tidigare. Men jag kanske slappnade av mer?
Vi återvänder till ordet konstigt. En av de stora snackisarna före och under årets säsong var Tyresös uppgång och fall.
– Verkligen, så är det ju. Det påverkade mycket. Det fanns aldrig någon spänning i vilka som skulle vinna serien och blev knappt någon spänning alls i bottenstriden heller. Det var trist att det blev så, och jag hoppas att 2015 får handla om fotboll, säger Hjohlman och blickar vidare mot nästa säsong.
Om jag skulle höra av mig till dig om ett år och vilja prata om 2015, vad skulle vi prata om då?
– Du skulle fråga hur säsongen varit. Jag hoppas att jag får komma med till VM, det vore skitkul, jag trivs verkligen i damlandslaget och då kan du ställa frågor om det. Sen hoppas jag att vi i Umeå gjort en bättre säsong och att jag gjort fler mål, det är ju ändå väldigt roligt att göra mål och det skulle vara kul om du frågade om då.
VM, mål och en norrländsk succésäsong. Det är lätt att blicka framåt. Jenny Hjohlman vill framåt – med en hel försäsong i benen och revansch i blicken – de 12 seriemålen i år till trots.
