Vad tänker du nu när det har gått några dagar efter Frankrike-matchen, har dina du hunnit få fler reflektioner?
− Ja, när man har spelat en landskamp – oavsett om det går bra eller inte, så får man lite andra reflektioner när man ser matchen igen. Jag har sett om den och diskuterat med Matti (Demegård, ny tränare och analytiker från 2014), som var med för första gången. Vår reflektion är fortfarande att första halvlek ändå är okej, utifrån förutsättningarna, även om vi skapar alldeles för lite. När vi väl har chansen internationellt, för vi har två halvlägen, då måste man också ta chansen. Antonias möjlighet till exempel, eller såg du matchen?
Klart jag gjorde!
− Hahaha, varför frågar jag det? Nåväl, i det läget lirar man inte – då stänker man in den. Du har Olivias situation när hon blir frispelad också, den måste man ta vara på, för man får inte så många lägen mot ett sådant här gäng.
− Andra halvlek är precis lika dålig som jag upplevde den på plats. Det spelar ingen roll hur många gånger man ser den, den är dålig.
Jag upplever att Sverige är lite slarviga i passningsspelet, tar lite felbeslut, tar beslut för sent – hur fasen ska vi få det att försvinna?
− Man kan tycka att det är slarvigt, men jag vill ändå hävda att det inte är nonchalans. Det är mer att man inte har förberett sig i tid. Man har inte blickat upp innan man till exempel använder sitt första tillslag till att förbereda sig. Titta på de franska spelarna, förutom när Thomis tar emot bollen och säger till Sara ”nu djävlar, nu ska du få vara med om grejer”, så ser du bara dem flytta boll och då går det undan.
Att de har förberett nästa rörelse redan innan de får bollen. Det upplevde jag inte att Sverige gjorde?
− Precis. Och så var det redan under EM, men då var vi i en annan period och använde farten på ett annat sätt, så det märktes inte lika mycket. Jag tycker också att det blir tydligt hur betydelsefull Lotta Schelin är för det svenska anfallsspelet. Inte bara vad hon själv kan skapa utan också hur mycket uppmärksamhet hon drar till sig och att det öppnar upp för andra.
Sverige har bytt spelsystem. Och jag slås av att de tre mittfältarna som ligger framför ettan blir lite mer centrala. Rätta mig om jag har fel, Sverige kommer, när det här funkar, inte att spela med lika mycket snabba kanter?
− Det är helt rätt analys. Och det är det som vi måste utvärdera sen. Klarar vi, med den här typen av spel, att etablera ett spel och ändå få ett kantspel? Det får framtiden utvisa, mot Frankrike gjorde vi inte det, men det var så många andra tekniska brister så vi kom aldrig dit. Vi är inte så skickliga att vi kan spela på en smal del av planen utan vi måste använda alla 60 meter.
Danmark, Japan och USA – det är tre väldigt olika motståndare som ni får möjlighet att testa det här spelsystemet mot. Hur viktigt är det?
− Det är jätteviktigt. Danmark, ja nu har de ny förbundskapten så vi ska börja läsa in oss på dem. De har inte samma organisation som Frankrike men de har styrkorna med att vara ruskigt passningsskickliga, ha bra speluppfattning och tålamod. Sen tror jag att de anfaller mer centralt än Frankrike.
− USA, där har du lite spel samma som Frankrike, där kommer de vara klass på kanterna.
Och lite starkare i mitten?
− Och lite starkare i mitten, typ lite starka över allt. Lite starka här uppe (pekar mot huvudet) också. Men det blir ett riktigt bra test. Sen får vi fundera, matchen mot Danmark får väl utvisa om vi till och med kan växla mellan 4-4-2 och 4-1-3-2 under match? Det är ju någonstans ett drömscenario!
