Kanada kräver en språngbräda till decenniets andra mästerskapsmedalj. Holland hoppas dränka motståndet med orangea anfallsvågor, Kina lurar med unga, orädda spelare. Sist men inte minst gör Nya Zeeland allt för att bryta trenden och ta sig vidare från gruppspelet.
Edmonton sjätte juni, den hockeytokiga staden blommar ut i fotbollsfest när Kanada kliver ut för öppningsmatch i VM.
Liknande bilder har laget och coachen John Herdman umgåtts med i åratal i förberedelserna. Ända sedan augustidagen i London 2012, den senaste tävlingsmatchen som gav medalj till Kanada.
OS-bronsskytten Diane Matheson finns kvar i lagbygget, likaså Christine Sinclair (217 landskamper, 151 mål) som knappast var svår att övertala till ett hemma-VM. Håll ett öga på Jessie Fleming, kanadensisk mittfältare, endast 17 år gammal som kan bli ett utropstecken.
Med mottot ”no stones left unturned” har Herdman kallat hem utlandsproffsen, gnuggat spelsätt och spelarfysik med långa läger. Träningsmatchernas tid (bland annat 1-0 och 1-1 mot Sverige i november) är förbi, truppen gläds inför att möta publiken.
Hemmaplan är dock ingen garanti för framgång, räkna med att Holland vill ha ett ord med i laget om de främsta platserna.
Efter EM i Sverige som slutade med noll mål och dystert uttåg har VM-debutanterna fått in ny energi, föryngrat och förbättrat offensiven. Förklaringen är till stor del Vivianne Miedema, stjärntalangen som sköt Bayern München till ligatiteln för någon vecka sedan.
Hon tog också Holland till VM med tre mål i sista playoffrundan mot Italien. En lång kvalperiod med 14 matcher hjälpte åtminstone Roger Reijners att få ihop laget, ”trion med tre M” – Miedema och svenskbekantingarna Lieke Martens och Manon Melis hoppas ha krutet torrt också efter resan över Atlanten.
Stormakten Kinas fotbollssatsning stannade av när man ställdes utanför VM för fyra år sedan. Snart nog väntade förändring i ledarstaben, Hao Wei tog över ett lag som ägna sig åt föryngring, i väntan på att de nya profilerna blommar ut. Låt vara att Yang Li stack ut genom att stänka in mål i asiatiska mästerskapen som tjänade som kval för Kinas del.
Nya Zeeland behöver inte förta sig i kvalen sedan Australien lämnat Oceanien-lagen för Asien. Rosengårdspelaren Ali Riley är en stark karaktär hos ´Kiwis´ som blir VM:s första överraskning om man överlever gruppspelet.
Grupp A: Kanada, Kina, Nya Zeeland, Holland
Spelorter: Edmonton, Montreal, Winnipeg
Kanada: Spelar sitt sjätte VM-slutspel, missade det första 1991
Spelsystem: 4-4-2
Förbundskapten: John Herdman
Styrkor: Hemmapubliken i ryggen, fysiskt spelande lag, Christine Sinclair med all sin mästerskapsrutin.
Profiler: Christine Sinclair, Diana Matheson, Emily Zurrer.
Inleder VM mot: Kina
Kina: Silver i VM 1999 (USA), spelar sitt sjätte VM-slutspel (missade VM 2011)
Spelsystem: 4-4-2
Förbundskapten: Hao Wei
Styrkor: Bygger teknik och organisation för framtiden, ungt lag som kan slå ur underläge.
Profiler: Wang Fei, Yang Li.
Inleder VM mot: Kanada
Nya Zeeland: Spelar sitt fjärde VM-slutspel, det tredje i följd.
Spelsystem: 4-1-3-2
Förbundskapten: Tony Readings
Styrkor: Uthålligheten, kan slå om snabbt till kontring, ökad erfarenhet med bättre motstånd i landskamperna.
Profiler: Abby Erceg, Amber Hearn, Ali Riley.
Inleder VM mot: Holland
Holland: spelar sitt första VM-slutspel.
Spelsystem: 4-2-3-1
Förbundskapten: Roger Reijners
Styrkor: Offensiva kvaliteter, förkrossande målskillnad i kvalet. Rider på framgångsvågen av att vara med i ett världsomspännande mästerskap för första gången.
Profiler: Vivianne Miedema, Manon Melis, Dyanne Bito.
Inleder VM mot: Nya Zeeland.
Text: Fredrik Hasselgren
