Matchen var inte ens minuten gammal när Pernille Harder och Sarah Mellouk krockade ihop, Smällen hördes ända upp på läktaren och först såg det värre ut än så. Harder kunde ganska snart äntra planen igen, mer olyckligt var det för Mellouk, som flera minuter senare fick se sig bli utbytt på grund av huvudskada.
LFC kom runt bra på kanterna ett par gånger under den första femminutersperioden, där gästerna inte alls hängde med i djupledsspelet. Både Kristine Minde och Stina Blackstenius inspel saknade vidare kvalitet.
Tolv minuter in, efter ett långt fint anfall där bollen verkligen gick som på ett snöre, fick Harder avsluta i favoritposition. Vanligtvis brukar hennes avslut sitta med mer gift. Det visade sig att Harder inte hade återhämtat sig efter krocken i inledningen av matchen, och tränare Martin Sjögran var tvungen att byta ut henne bara sekvensen efter skottet. Verkligen tråkigt för hemmalaget. In kom Tove Almqvist.
Det var märkbart jämnt, utan att Umeå för den delen kom upp på offensiv planhalva. UIK spelade verkligen tufft och lade allt sitt krut på att verkligen lugna ner spelet, och hålla 0-0 så länge som möjligt. När LFC dock skruvade upp bolltempot hittade man oftast luckor. Jonna Andersson, denna kväll vänsterback, kunde tjugo minuter in efter ett snyggt väggspel dribbla sig in i straffområdet med hög fart och avsluta med sin vänsterfot. Verkligen snyggt gjort, men skottet fick hon se sig passera fel sida av Tove Enbloms högra stolpe.
Martin Sjögren var förmodligen inte nöjd med kantspelet, och försökte byta på Kristine Minde och Tove Almqvist för att försöka få ett psykologiskt övertag på Umeås ytterbackar. Han påminde även Charlotte Rohlin att höja tempot i passningsspelet.
En gång kom UIK in i straffområdet, och det var efter en långboll från Hanna Glas. Jenny Hjohlman kunde ganska enkelt lobba in bollen efter att Kathrine Fraine missbedömt sin utrusning. Väldigt signifikativt för LFCs säsong. Det är stundtals alldeles för nonchalant i försvarsspelet när det är som viktigast. Koncentrationen brister i viktiga sekvenser.
Halvleken kunde spelas ut av Umeå genom att hemmalaget var alldeles för slarvigt i sin hets att försöka hitta en snabb kvittering. Särskilt nära kom man aldrig. Umeå IK var väldigt ofta endast spelförstörande, vilket bottenlag ofta är för att få stanna kvar i Damallsvenskan även nästa år. Det har vi sett mer än en gång denna säsong.
Koncentration saknades i hemmalaget. Med två så formsvaga anfallare måste fokuseringen läggas på tålamodet och enkelheten. Göra det enkla.
Umeå IK ska vara väldigt nöjt med sin halvlek. En 0-1-ledning var verkligen mer än vad man kunde hoppats på före matchen. Man var medvetna om LFCs stora svaghet denna säsong, och de utnyttjade bortalaget.
Skott första halvlek. 8-1. Ändå 0-1 för Umeå.
Just som hemmapubliken började hoppas på ett kvitteringsmål i inledningen av andra halvlek kom en kalldusch. LFC öppnade väldigt fint med några farliga instick och hörnor. En underbar djupledpassning hittade perfekt fram till Jenny Hjohlman. Hon kunde ganska enkelt placera in 0-2 bakom Fraine som inte hade en chans. Ett fint skott, en fin löpning, och total utdelning på två skott.
När inte ens Stina Blackstenius kan sätta ett friläge, perfekt pass av Claudia Neto, så är det svårt att vinna några matcher.
Umeå IK parkerade mer eller mindre bussen framför målet, och LFC försökte under hela halvleken hitta en slutprodukt på sina anfall. Tove Enblom i UIK-målet fick inte mycket att göra på 45 minuter vilket var väldigt typiskt för hemmalaget då det hade 90 % av bollinnehavet i andra halvleken.
1.031 i publiken såg LFC förlora för femte gången i damallsvenskan denna säsong. 2-0
Slutsatser efter match:
– 12-0 hörnor, 12-3 skott, ändå 0-2 på resultattavlan. Det är inte första gången, Martin.
– Vi har svansen mellan benen, Sundhage. Alla vi som tyckte att Rolfö och Stina Blackstenius var redo för en större scen. Det är långt kvar, tjejer!
– Gör det svåra enkelt. Man behöver inte tunnla sig förbi ett lågt försvarsspel för att kunna göra mål.
– Harder behövs mer än vad man egentligen vill.
– Umeå IK hade sina två anfallare vid halvmånen på egen planhalva större stunder. Den andra planhalvan, där Kathrine Fraine stod sömnigt och filosoferade, hade cirka två minuter av total speltid. På 45 minuter!
– När publiken äntligen kommer till Linköping Arena (1.031 stycken!) så spelas lika dåligt som i de andra fyra förlustmatcherna denna säsong. Typiskt!
Text: Eric Svensson
