På lördag kväll gör Angerer match nummer 146 med framgångsmaskinen. En bronsmatch som landslagsfinal var knappast vad hon tänkt sig, även om hon vill gå i mål som en vinnare.
– Det skulle inte vara rättvist mot oss i turneringen att åka hem med två förluster. Vi är alltför bra och vill ha en placering på prispallen med oss, säger hon.
Utsikterna att vinna ännu en medalj blidkar dock inte kritiken på hemmaplan.
Bundesligatränarna, som Colin Bell i Frankfurt och Bernd Schröder i Potsdam knorrar och saknar spelsystem och linjer från Silvia Neid.
Nadine Angerer tar bara ansvar vid mållinjen, men står upp för sitt lag och sin förbundskapten.
– Jag ser helt annorlunda på det. Det som gör mig besviken är att allt ifrågasätts när vi förlorat. Visst, man kan kritisera oss men vi har också gjort starka matcher mot bra motståndare.
Den hägrande bronsbleckan ger ett slags slutbetyg för det evigt hungriga fotbollslandet. Medan de flesta andra spelare fortsätter mot nya utmaningar är det snart över för målvakten som älskar tävlingsnerven och kräver allt av sig själv och sina försvarare står inför sin sista utmaning.
De som ser Tyskland spela ser vilken centralpunkt Angerer är på plan. Vittnesmålen är också många inifrån laget.
– Under en sån här turnering kan man se vilka drag hon har. Hon ger oss självförtroende. Om vi stökar till det lite är hon där och täcker upp för oss. Det visar vilken slags personlighet hon är, vi kan lita på henne, säger Alexandra Popp.
Silvia Neid som också går mot avslutat värv tappar inte bara en spelare efter VM-månaden i Kanada, dessutom ett bollplank och en diskussionspartner med egna, utvecklande åsikter.
– Hon är väldigt viktig för oss […] min högra hand på plan. Ofta sitter vi tillsammans och pratar om lagets tillstånd, vi har en väldigt nära relation, säger Neid.
Hon har fått lita till målvaktens reaktionssnabbhet och stålblick flera gånger. Angerer klev ner mellan stolparna efter att ha varit anfallare fram till junioråren.
Tog över med tiden
I landslaget fick hon bida sin tid, förstavalet Silke Rottenberg stod närmast non-stop i början av 2000-talet, Angerer var bakgrundsnamn och stämningshöjare när hon vann sina första medaljer.
Sedan 2007 har hon varit given förstakeeper, orubblig och fokuserad direkt när hon ledde Tyskland till VM-guld utan att släppa in i ett mål i turneringen och blåst Marta på en rejäl kvitteringsmöjlighet från strafflinjen i finalen.
Med mental styrka och straffkunnande regerade Angerer igen på Friends Arena, när hon knep båda de norska närspelschanserna. Hjälpt av videoanalys och sin målvaktstränare men magkänslan vägde tyngst när hon fick höja EM-bucklan välförtjänt till skyarna.
En märkesdag under ett succéår, priset som världens bästa spelare (Ballon d´Or) gick för första gången till en målvakt och Nadine Angerer tog emot titeln med glädje och i stilsäker hatt som hon gärna bär till vardag och fest.
I sitt sista VM briljerar hon så än en gång. Tyskland blev klart för att slåss om medaljerna efter ett snyggt vägval i kvartsfinalen, ett kroppskast åt vänster i Montreal.
– Det finns ingen taktik bakom, det är bara intuition. Jag försöker bara vänta så länge som möjligt och välja ett hörn, sade hon efter den avgörande straffräddningen mot Frankrike.
Nadine Angerers karriär har tagit henne till vitt skilda städer som Portland, Brisbane och Stockholm. Hon har alltid hittat hem i landslaget, där det sista stoppet alltså blir Edmonton och ett möte med England.
– Före VM var England inte med bland mina favoriter, men de har spelat bra.
Tyskland får ställa upp utan Dzsenifer Marozsan och Lena Lotzen men otvivelaktigt med Nadine Angerer som självklart kan förmedla hur man tänder till efter en semiförlust. Hon har ju tre OS-brons att falla tillbaka på inför sin sista landslagsinsats.
– Det har inte riktigt nått fram till mig, att det är sista gången. Jag går in i matchen på samma sätt som jag brukar, har inte tid att vara sorgsen, säger hon.
Lördag 22.00 Tyskland – England
Källa: Frankfurter Rundschau, Frankfurter Allgemeine, Kicker, ZDF
