20 matcher hade England spelat mot Tyskland., Två gånger blev det oavgjort och 18 gånger blev det förluster. Eftermiddagens bronsmatch i Edmonton vann England rättvist eftersom det engelska laget visade en betydligt starkare vilja och sammanhållning,.
Ändå måste man konstatera att domarna har varit mer eller mindre katastrofalt dåliga i detta VM. Det är kanske det som man kommer att komma ihåg mest av turneringen. I bägge semifinaler såg vi feldömda straffar. Och tyvärr avgjordes även bronsmatchen av en fullständigt feldömd straff. Det var inbytta Lianne Sanderson som hade armen runt Tabea Kemme i första läge och Kemme borde fått frispark. När Kemmes arm mötte Sandersons kropp blåste den nordkoreanska domaren Ri Hyang Ok.
Det är straff när domaren blåser, oberoende om det är rättvist eller orättvist. Beslutet kommer inte att revideras. Det händer alltid att straffar döms orättvist. I VM i Kanada har det dock varit mer regel än undantag. Och det är inte bra.
Men det är bara en parentes. England vann matchen rättvist, även om Tyskland vann skottstatistiken överlägset med 34-18. Silvia Neid hade rört om i startelvan och inte oväntat satt Anja Mittag på bänken,. Ofta är det just den f d Rosengård-anfallaren som bänkas medan Célia Šašić fick spela. Annike Krahn hamnade på bänken, det var hon som fick en hel del kritik efter USA-matchen. Men alla ändringar som Neid gjorde hade ingenting med kritiken att göra, försäkrade hon i tysk TV inför hennes och Nadine Angerers sista VM-match i karriären.
Tyskland började bra och England kämpade in sig i matchen. Så fort Tyskland höjde tempot fick det spelmässigt begränsade engelska laget problem. Sara Däbritz var en frisk fläkt i det tyska spelet matchen igenom och hade otur i ett par lägen. Hon var kanske närmast att ge världsettan ledningen. Men Mark Sampsons England har måmnga slitvargar. Olycksfågeln Laura Bassett som sköt sitt England från en möjlig VM-final är en av dem, lagkaptenen Stephanie Houghton och Fara Williams är ytterligare två.
Efter den första halvleken bvtte Sampson in Eniola Aluko som med sin enorma speed utmanade de tyska försvararna gång på gång. Viljan att vinna bronsmatchen var inte lika stark i Tyskland längre. Egentligen gjorde Tyskland under detta VM endast 45 godkända minuter mot Norge. Man vann sedan över ett rätt så dåligt Sverige enkelt med 4-1 och man hade mycket tur att fantastiskt spelande fransyskor inte hittade öppet mål två gånger och att Nadine Angerers knä var i vägen för den femte franska straffen. Mot USA hade Tyskland kunnat vinna trots att man spelade sämre än världstvåan, men Célia Šašić missade en straff och domaren gav aldrig det röda kortet som reglerna kräver vid en målchans som Alexandra Popp hade.
Fjärde platsen sett till prestationen är nästan en framgång för detta Tyskland, men så kommer matchen och utgången inte att ses. Kritiken har varit stor redan efter förlusten mot USA och den lär blomma upp igen nu på söndag när skribenterna har skrivit sina artiklar.
I Sverige har man varit kritisk mot att Mark Sampson inte nominerade Rosengårds Anita Asante i sin VM-trupp. Svenska mästarnas sportchef Erling Nilsson skrev lite ironiskt att detta engelska lag som har råd att åka till VM utan Asante måste vara den hetaste guldfavoriten. Jag höll med. Nu, med facit i handen ser vi att England tagit en mycket oväntad medalj och Sampson och hans lag kommer att hyllas som stora hjältar på ön. Med all rätt. Damfotbollen i England har fått en tändning och en chans att förvalta. Och den europeiska fotbollskartan skrivs så småningom om.