Den dåliga starten kändes närmast chockerande där man bänkat sig i soffan för att se en bra match. För vad ska man tro efter en dylik matchöppning.
Comebackande målvakten Hedvig Lindahl hade ingen chans på något av målen, det första ett mycket snyggt volleyskott av Dzsenifer Marozsan på det andra målet kan man undra vad det svenska försvaret höll på med.
Kallduschen hjälpte inte Sverige att vakna, istället gav det långsamma sökandet i det svenska passningsspelet det hårt pressande Tyskland möjlighet att stoppa Sverige högt upp i plan.
Jag förstår frustrationen och att man kommer av sig när man får den här typen av öppning i en match. Det syntes tydlig ängslighet på många fötter. Speciellt hade Jessica Samuelsson svårt på sin kant främst när hon själv fick bollen. Flera vunna med samtidigt bortslagna passningar i nästa sekvens kändes inte betryggande.
Stillaståendet i det svenska spelet gav inte heller backlinjen så stora möjligheter att variera i uppspelen. Tyskland stängde effektivt och tvingade Nilla Fischer att slå långbollar upp på forwards som oftast blev fråntagna bollen.
Kosovare Asllani hade ett skapligt läge i första halvlek, Sofia Jakobsson inget men hon sprang mycket. Therese Sjögran stod för framspelningen när Caroline Seger kunde reducera i den 30:e minuten. En löpning på vänsterkanten en dragning av en back, en koll på medspelarna, en boll snett inåt bakåt som nådde Caroline Seger vars avslut gick via en spelare in i det tyska målet.
Här såg vi vilja och beslutsamhet, något som dittills endast visats av tyskorna men så hade dom också fått en enkel start i matchen. Frågan de flesta ställde sig i paus måste ha varit om Sverige kunde lyfta sig en nivå?
Ett par byten gjordes direkt, två i Tyskland, Anja Mittag och Melanie Leupolz in istället för Lena Gössling och Fatmire Bajramaj. Det svenska bytet var inte helt oväntat i backlinjen där Jessica Samuelsson byttes ut mot Lina Nilsson.
Svaret på min fråga om Sverige skulle kunna lyfta spelet en nivå kom nästan omgående. Man såg direkt att spelarna var mer bestämda i både löpningar och passningsspel. Det tog bara nio minuter innan Sofia Jakobsson fick utdelning på sitt energiska löpande. En djupledsboll från Therese Sjögran till Sofia som rundade långt utrusande Nadine Angerer och sen ur dålig vinkel kunde slå in bollen vid första stolpen med en back emellan. Bra gjort av Sofia som visade klass och gav Sverige en kvittering till 2-2.
Anja Mittag hade ett avslut som Hedvig Lindahl räddade till hörna. Första halvlekens mål kunde hon inte göra något åt men därefter visade hon klass med sitt lugn och ett antal fina räddningar.
En frispark från Therese Sjögran nådde fram till Caroline Seger på bortre som resolut nickade in bollen i Angerers bortre hörn. Inhoppande Verena Faisst tajmade dåligt framför Seger och Sverige hade vänt matchen mot Tyskland med 20 minuter kvar att spela.
När sedan Sofia Jakobsson petade in 4-2 på passning ifrån Kosovare Asllani var det något av en historisk vändning mot Tyskland.
Reflektioner
Starten olycklig men sätter åter backlinjen i fokus. Mycket snack om vem som ska spela ihop med Nilla Fischer. Hon är självskriven men har också en del att bevisa för misstagen kan inte bara lastas på andra. Jessica Samuelsson kom aldrig in i matchen och när hon väl hade boll missade hon för många passningar. Lina Nilsson är trygg och lugn i sitt spel och satte sin prägel på matchen när hon kom in. Elin Rubensson lyfte sig också i andra där hon var mer bestämd i sin aktion. Mittbacksparet började hitta avstånd och löste problemen bättre i andra.
Sofia Jakobsson fick betalt för sitt springande och visade klass i avsluten. Kosovare Asllani hade en otacksam uppgift inledningsvis men såg ut att bita ihop och det gav utdelning. En målgivande passning och hon var själv nära att göra ett.
Caroline Seger, ovärderlig med sitt lugn och säkra passningsspel. Två mål ger bra vibrationer.
Hanna Folkesson jobbar hårt i det tysta.
Till slut en eloge åt hela laget som inte knäcktes av den svaga inledningen utan visade att det lönar sig att ”köra ända in i kaklet”!
