– Det känns bara så bra. I fjol var vi så besvikna, sedan första speldagen i år har vi laddat för det här, sade Alexandra Riley till damfotboll.com.
Med guldet bara en poäng bort visade Malmö att man inte bara har spelarna och spelet för guld. Konsten att få till det under press, från media och omgivningen med de egna förhoppningarna målades med mörka färger och blev en börda mot Umeå förra säsongen. Nu gav hela situationen istället energi, första halvleken var stabil och synnerligen guldgrundande med 2-0.
– Det kan gå på två sätt, antingen kommer man ut och känner pressen med en massa överskott som man inte vad man ska göra av. Eller också faller allt bara på plats som idag, vi förtjänade det efter en fantastisk säsong.
Att spelet efter pausvilan ackompanjerades av mer och mer hällande regn kunde spelarna inte bry sig mindre om. Jublet var lika starkt, glädjen lika genomträngande som starkaste solsken.
Ett mörkt hörn under ett utskjutande tak är ingen glamorös plats för en guldintervju men man tager vad man haver. LdB FC Malmö har nyss tagit tillbaka vad man hade för två år sedan och Alexandra Riley är inte knusslig med miljön.
Hon spelar frekvent i Nya Zeelands landslag, växte upp i Los Angeles och kom till Malmö 2012. I år har hennes roll blivit mer och mer stabil.
– Det är alltid svårt första året i ett nytt lag och ett nytt land. Förra året med OS i mitten gav en annorlunda känsla, det har känts mycket bättre i år. Ramona, Anja och
Schmidt, vi spelar alla andra året och jag tror alla kan se att vi är mer bekväma nu, sade Alexandra Riley.
Vänsterbacken har växt in i laget och kunnat utöka sina uppgifter på plan.
– Jag har fått arbeta mycket med mina attacker.
Mot Umeå var det de uppenbara defensiva kvaliteterna som syntes först, duellerna med Emmelie Konradsson som var Umeås utmanande kraft på kanten.
I valet och kvalet mellan att avancera och hålla kvar en av få positioner på egen planhalva under anfallen började Riley avvaktande men började så smått följa med upp.
Ett svårt val? Inte om man drillats i LdB Malmös offensiva balans.
– I vårt lag är det bara att gå på om det händer på ens kant. En extra spelare i anfallen gör det svårare för motståndarna. Det händer mer och mer på damsidan att ytterbackarna är med upp.
På det sättet blev hon delaktig med assisten till Manon Melis 1-0. Therese Sjögran tog med sig bollen längs kanten, väntade ut ögonblicket och spelade fram till Riley som lade vidare snett inåt bakåt till ytan dit Melis ofta löper.
Stämpeln med en delaktig ytterback fick också 2-0-målet med Lina Nilsson vid inlägget. Siffror som stod sig till slutsignalen och understryker en annan del av LdB:s guldbygge.
Motståndarna nollade för 14:e gången, frukten av många timmars försvarsträning.
– Det har vi verkligen lagt ner mycket kraft på. Thora är en fantastisk målvakt och vi har verkligen stöttat henne. Försvaret börjar ändå uppe från våra forwards, Anja pressar, Ramona pressar och vi har byggt upp det som ett lag.
Har du fått anpassa din egen försvarsstil?
– Det är mer tekniskt här medan det går direkt i USA. Att springa och vara snabb en är en stor tillgång där, här måste jag vara nära spelarna. Försvarar man sig mot Ramona Bachmann varje dag på träningarna vet man snart vad det handlar om, sade Alexandra Riley och blir ett ännu större leende.
Tiden under taket närmar sig sitt slut, gratulanterna står i kö och Riley gör sig klar för ett varmt ombyte. Kvällen är ung för spelare i guldhatt, Malmös guldhjältar transporterades i limousin till en gemensam middag.
Medaljerna delas ut i de djupa Värmlandsskogarna, efter sista omgången nästa helg.
– Vi har ju match på onsdag och vi vill avsluta starkt mot Mallbacken nästa helg. Men klubben har säkert planerat något, jag får väl lära mig ett och annat från de som vet hur man firar ”swedish style” efter ett SM-guld.
